Tjerna käkar taggtråd till frukost!

Nu när ångesten efter förlust…eh jag menar krysset mot nykomlingen Mjällby med tvålfagre och provocerande Tobias Grahn har lagt sig så kan man börja omfokusera sin energi på något positivt. Direkt efter matchen sökte jag svar på varför det gick som det gick och om det fanns fog för oro. Mitt svar då var nog att utan Ivan blir det svårt att ta enkla och fula segrar på leråkrarna matcherna spelas på de första omgångarna.

Nu ser jag dock något ljusare på saken efter att utan ångestglasögon på ha omvärderat min första analys. Dessutom har säkert de positiva känslorna en förväntan på nästa match ger påverkat den nya analysen.

Jag, er ödmjuke bloggare, tror att mycket av den dåliga insatsen senast kan förklaras av premiärfrossa. Då menar jag inte att spelarna var nervösa inför den uppgift som stod framför dem. AIK var förra säsongen till stor del ett kämpande lag, det lag som jobbade hårdast i Allsvenskan och dessutom hade individuellt skickliga spelare. Därför tror jag att de var lite ställda inför uppgiften att besegra en futtig nykomling. Vi är inte ett tåg som kör som Barcelona, Inter eller United och vinner på ren kultur och tradition. Och viktigare för analysen är att vi inte är vana att vinna år efter år.

Vi vann förra året för att vi hade något att bevisa och vi klev över lik för att göra det. I år måste vi fortsätta att kliva på dessa lik och se oss själva som laget ingen gillar. De har vi redan etablerat genom kampanjer, krönikor och uttalanden. Jag tror också att den andan fortsatt i år kommer att gälla i laget.

Men som sagt, jag tror att vi kryssade mot Mjällby för att spelarna i viss mån glömde varför de vann förra året och hur de skall göra för att vinna i år igen. Det underlättar att ha en Ivan på topp att skicka bollarna på, men jag tror att de finns kvalitet och andra nycklar som kan låsa upp stängda försvarsmurar.

Men då gäller det att leva efter den devis som de flesta AIK:are säkert upprepar som ett mantra varje morgon framför spegeln innan de möter vardagen. Om spelarna tror på den devisen och lever efter den så vinner vi mot BP på lördag och alla andra mindre lag (15 stycken) som står i vägen för det guld vi skall försvara med livet som insats.

MÅ DE HATA OSS BLOTT DE FRUKTA OSS!

(Ivan´s sista kväll i Stockholm innan han dagen efter lämnade oss)

Ivan Obolo har lämnat oss inför denna säsong för sitt hemland Argentina och det har väl knappast undgått någon. Under förra sommaren värvades Flavio till AIK och jag tror att det var meningen att han skulle ersätta vår dåvarande #10. Men verkligheten blev en helt annan då en ganska död marknad i en pågående lågkonjunktur gjorde att Ivan kunde till AIK:s glädje stanna kvar och var en starkt bidragande orsak till att AIK vann dubbeln. Efter säsongen kände nog många med mig att nu bara handlade om dagar innan den mannen skulle lämna oss. Vad jag vet var det en hel del klubbar intresserade och även en del konkret.

Jag pratade med Ivan som verkligen trivdes i AIK men ville få ett sista kontrakt, med det menar jag en ekonomiskt kalas-kontrakt. Björn ville såklart förlänga men han berättade tidigt för mig att vi var chanslösa i en budgivning, av de 4 klubbarna som erbjöd honom ett kontrakt så kunde vi om vi skulle sträcka oss rejält hamna mer än hälften alltså 50% av det sämsta budet av de 4 andra. Då fattar man vilka pengar det handlar om. Jag pratade med Ivan även utanför Karlberg och han ville hem, han hade en hemlängtan och även fast han träffat kärleken i Sverige så var frågan han ställde sig om hon ville följa med vidare.

Idag läste jag att han hade stannat kvar i AIK om vi bara hade förmått oss att erbjuda honom ett 3-års kontrakt.
Björn hade säkerligen gjort det om vi bara kunnat, men jag tror det var omöjligt i ett pressat ekonomiskt läge samt att ha möjligheten att erbjuda honom runt 300 000 SEK netto. Det går bara inte.

Det jag hoppas på nu är att Ivan spelar hemma i 3 år till och när han är 32 år så vill Emilia och Ivan flytta hem igen till Sverige och då skriva ett 3 års kontrakt. Så kan han komma hem till oss igen.

Idoler kommer och går men AIK kommer alltid bestå.

Cee

Jaha, då var premiären avklarad. Jag misstänker att de sitter en och annan besviken AIK:are och oroar sig inför fortsättningen på årets allsvenska. Vi skall vara helt ärliga. Dagens resultat var helt ok sett till hur chanserna fördelades.

Mjällby överraskade med fin fotboll och uppsnackade Tobias Grahn var i mina ögon bäst på plan. Planen som för övrigt inte hade blivit särskilt mycket grönare eller jämnare sedan AIK vann supercupen förra lördagen.

Nu till ångesten. AIK spelade inget skönspel förra årets inledande omgångar, men man tog poängen ändå. Alltså skall vi inte dra för stora växlar efter en dålig match. Men som sagt, inte fan har man någon jättegod känsla i kroppen efter ett sånt platt fall som det idag. Ångesten kom smygande efter ungefär sjuttio minuters spel. Då skrev jag i mitt anteckningsblock att det blir 0-0.

Bästa AIK:are var Atta och Pertan som höll ihop försvaret bra. Tycker inte att några andra spelare i AIK kom upp i normal standard. Enkla passningar missades i förvånansvärt hög grad. Visst kan man skylla på leråkern vi spelade på, men det är bara en del av sanningen. Det såg helt enkelt ut som om man saknade den där riktiga fokusen och skärpan som behövs för att hantera ett dåligt underlag. Vad det beror på har jag inget direkt bra svar på. Jag har väldigt svårt att tänka mig att spelarna är mätta efter förra årets fantastiska framgångar.

Svaret på varför det inte gick bra idag kan nog vara att vi saknade Ivan, eller i alla fall en bollmottagare på topp. Eftersom att underlaget var som det var tvingas man ibland att slå lite längre bollar. Idag nickades alla längre bollar bort av Mjällbys mycket stabila mittbackspar.Där måste vi hitta en nyckel om vi skall lyckas vinna de matcher under våren då planerna är så dåliga!

Deppa inte ihop allt för mycket nu. Det är bara en match spela och tjugonio återstår att spela. Micke Stahre kostade också på presskonferensen på sig att lite skämtsamt notera att det är ett par matcher kvar att spela. Han sa vidare att stämningen i omklädningsrummet efter matchen var som efter en förlust. Han var också nöjd med mittbacksparet Atta/Karlsson, men inte med så mycket annat.

Nu deppar jag ett par dagar och tackar förbundet för att vi på pappret har en hyfsat lätt säsongsinledning. Nästa motståndare är Brommapojkarna på lördag. Den matchen spelas också på Råsunda. Gräset lär ju inte hinna växa till dess heller, men jag är övertygad om att det kommer vara ett väldigt revanschsuget AIK som tar emot BP på ”bortaplan”.

För en fylligare matchrapport hänvisar jag till AIK-fotbolls hemsida.

Det är aldrig kul när AIK gör en dålig match, men vi har väl inte gett upp än? Fortsätt tro på AIK och kom till Råsunda på lördag!

Free TV : Ustream

Oavsett hur mycket du än stirrar på klockan, så vägrar den att ticka snabbare. Det är fortfarande några enstaka timmar, minuter och sekunder kvar tills vi får inta vårt hem. Höja våra halsdukar. Återse vår käraste vän. För några månader sedan så uppfylldes våra drömmar av en unik skara av brokiga fotbollsspelare. Stora profiler blandat med mindre namnkunniga hjältar.Tillsammans bildade vi 2009 års bästa fotbollslag i Sverige, någonting som ingen kan ta ifrån oss. Efter guldregnet har vi bevittnat fotbollsgalor med mindre intressanta vinnare och vi har sett tunga spelarförluster som tydligen ska ha försvagat oss enormt. Vi har också värvat spelare som inte uppfyller de moraliska kriterierna och som inte kommer att hinna prestera under endast en vårsäsong. 

Jag har alltid försökt att vara en supporter med självinsikt, jag har försökt undvika att vara den där griniga AIK:aren som är rädd för att se sanningen. Under den här försäsongen har jag antigen börjat tänja på mina principer, eller så har vi faktiskt varit ovanligt utsatta. Man skulle kunna tro att IFK Göteborg, Elfsborg eller Kalmar FF dominerat under hela fjolårssäsongen. Man skulle kunna tro att Stefan Selakovics och Gustav Svenssons IFK Göteborg haft 14 stolp- och ribbträffar under våra klubbars fyra möten det senaste året. När Bojan Djordjic reste sig upp och lämnade TV 4:s studio förra veckan så tyckte jag först att det var onödigt och larvigt. Fast jag ändrade mig ganska omgående när jag hört och sett hur tongångarna gått efter matchen. Det var antagligen inte enbart det studioprogrammet som var orsaken till utbrottet. Bojan hade nog, precis som många andra AIK:are, tröttnat på mycket av snacket i media på sistonde.

Men jag är övertygad om att vi AIK:are redan valt vår ståndpunkt i  det här ”ärendet” för länge sedan. ”It’s us against the world” var det en klok man som sa för några år sedan. Vår ståndpunkt blev, om möjligt, ännu tydligare inför den här säsongen:

KOM & TA OSS!

AIK ska imorgon tåga in till ljuva melodier. Vi ska återigen höja rösten när vi sjunger raderna ”snart så är det dags igen”. Råsunda ska återigen koka. Föreställ er Kenny Paveys första glidtackling så att Östra reser sig upp och jublar. Föreställ er AIK:s första hörna när ljudnivån i klackens sång ökar. Föreställ er tre poäng för AIK. Imorgon får vi förhoppningsvis uppleva allt detta igen. Vi får återse vår käraste vän.

AIK- Mjälby 14.30

Tack och lov är jag gnagare

Lukas Arndt

Då börjar det närma sig. Minst sagt. Allsvensk premiär burkar vara ett vårtecken och hur lite jag än kunde tro det bara för någon vecka sedan, så verkar det som att våren kanske är på väg att göra sitt intåg ändå. Solen sken och det var idel glada miner på Skytteholm idag dagen före.

Intervjuer från träningen kan ni se på hemsidan. Micke Stahre, Walid Atta och Nils-Eric Johansson ger sina tankar om det som komma skall.

För första gången under 2000-talet går AIK in i en säsong som regerande mästare. Det dröjde kanske lite väl länge men vem bryr sig om det nu. Det var bara fyra månader sedan Kapten Tjerna smällde in den där vänstervolleyn på Gamla Ullevi som förvandlade förra årets upplaga till oförglömliga AIK-legender. Några har lämnat, några har kommit. Men stommen är densamma.

Nu väntar Mjällby i premiären på Råsunda och det är bara att gå man ur huse för att ge truppen det stöd som de förtjänar. Det blir som vanligt klassisk spelarbussmottagning, kommer att äga rum runt 12.30, och då ska grabbarna hälsas välkomna som de regerande mästare de är.

Vi kommer att sända ett liveprogram imorgon här på Blackbeat, oklart exakt klockslag men några timmar innan match. För er som inte kan se det live kommer det att ligga kvar så ni kan hem och se det efteråt. Vi hoppas kunna bjuda er på intressanta gäster och en skön uppladdning inför det som komma skall.

SM-guld och Cupguld 2lax9. Och så rullar showen vidare igen….

Tack till det svartgula nätverket för filmen.

Bojan vet hur man stärker gruppen.

Nu är det dags att hypa lite inför premiären och hela säsongen i stort. På söndag kl 14.30 tar regerande SVENSKA MÄSTARNA, SVENSKA CUP MÄSTARNA och Supercup mästarna emot nykomlingen Mjällby AIF. Vi är favoriter i matchen. Det kan nog även de som inte är gnagare erkänna, även om det tar emot. Uppemot 15 000 personer har löst biljett och fler lär de bli. Alla kommer för att se ett lag som SKA försvara ett guld!

Enligt experter, journalister,tränare, arbetskamrater och annat löst folk så har AIK inte en chans att försvara sitt SM-guld. Det skiter vi gnagare förmodligen i. Vi kan heller inte räkna med någon större respekt för de helt fantastiska bedrifter vi genomförde förra året. Gnagare som vi är ses vi snarast som skadedjur av samlade media och övriga fotbollssverige. Vi är en böld på den vackra svenska fotbollskroppen och att vi är framgångsrika gör oss inte populärare hos ”de andra” direkt.

Det är bara att inse en gång för alla. Det är VI mot dem. Hur framgångsrika vi än blir kommer vi aldrig att bli folkets lag som exempelvis IFK Göteborg. Avundsjukan mot vår stora passion, vårt stora följe och hatet för gamla synder skull har gett folk en bild av AIK som ett lag man inte SKA tycka om.

Denna känsla av utanförskap man har som AIK:are stör mig inte alls. Jag omfamnar det istället för jag inser att det är något som gör oss supportrar starka som grupp. Det är egentligen ironiskt att man känner utanförskap som medlem i den enskilt största supportergruppen i Sverige.

Det är i detta utanförskap vi fann en av de viktigaste nycklarna som behövdes för att bärga tre titlar föregående säsong. Med en något svagare trupp rent kvalitetsmässigt kommer den nyckeln att bli än viktigare i år. Så tack TV4, Robert Laul, Nanne Bergstrand, skytteholmstormare, spelbolag och Wille Bäckström för att ni gemensamt bidrar till att stärka vår grupp och skärpa vårt fokus. När vi vinner SM-guld 2010 så är det för att ni inte kan erkänna oss och för att ni inte tror på oss.

I år ska vi upprepa bedriften och tro på oss själva. Vi är AIK. Vi vinner Allsvenskan 2010 för att vi tror på det och för att NI inte gör det och för att NI inte vill det.

Kom och ta oss!