Carl Tersman Toll

Lite försiktigt räknar jag efter på fingrarna och inser att jag varit på ett trettiotal derbyn där AIK mött lillebror från Östermalm. Försiktigt eftersom att jag känner mig gammal efter en tuff tid på jobbet och inser att jag inte längre är ett barn som i morgon kommer att gå med andra barn på en familjeläktare och äta korv och njuta av atmosfären. Inte heller är jag den tokladdade och supernervöse unge man i tjugoårsåldern som förmodligen hade en veckas svart ångest att se fram emot om AIK förlorade mot dif. Fast jag är knappast något fetto eller någon gubbe heller med mina nyss fyllda 34 år och jag har heller inte träffat kvinnan som står ut med mig länge nog för att skaffa barn, så på familjeläktaren syns jag inte på några år än. Kanske spelar det ingen roll vilken sektion jag sitter på eller vilken typ av supporter jag är så länge jag är AIK:are.

Så varför babblar jag på som värsta narcissisten om mitt förhållande till mitt supporterskap? Jo för att vi i morgon spelar den match som haft enskilt störst betydelse för grundläggandet av nämnda supporterskap och kanske allra mest är det en ingrediens i detta svensk fotbolls största match som har stor symbolisk betydelse för mig och många andra. Nämligen hatet. Detta hat som många vill hävda finns mellan två idrottsföreningar som bildades för mer än hundra år sedan så att några unga män fick lite struktur i sitt idrottande och kunde umgås under mer avslappnande former än när de dagtid bar kolsäckar i Frimhamnen eller sotade skorstenar på Öfre Östermalm.

Insåg häromkvällen att jag inte längre tar detta hat på särskilt stort allvar längre. Drack en flaska vin med grannarna när frågan om min relation till dif kom upp. ”Hatar du djurgården”, frågade grannen. ”Ja självklart! Eller alltså, det gör jag väl. Tror jag?!”, svarade jag. Jag hatar inte djurgården, men jag ”hatar” djurgården försökte jag nyansera för grannen. Alltså man vill ju ha en antagonist. Vill man inte det? Blir det inte så mycket mer spännande om man har en antagonist?  Som Stålmannen hade Lex Luthor. Som Jönssonligan hade Wall Enberg. Nu är dessa exempel förvisso påhittade figurer. Men om man skall vara riktigt grov så kan man ju säga att fotbollsklubbar är lika mycket påhittade, förvisso mer betydelsefulla och varaktiga, men trots allt påhittade för att vi ska ha lite kul.

När Ivan Turina dog i sömnen och ett helt lands fotbollsintresserade gav sina hälsningar till Ivan, hans familj och oss AIK.are så påmindes vi om hur detta hat som finns mellan klubbarna givetvis inte kan vara något annat än en konstruktion som vi uppfunnit så att vi genom hatet mot en annan klubb kan känna än mer hur mycket vi älskar vår egen. Av just den anledningen så har jag inte velat släppa det ”hatet” riktigt. Men såhär med känslorna efter förlusten av Ivan fortfarande, om än svagare, skälvande i kroppen så har jag svårt att motivera att hata ens på skoj. Lättare att säga nu när jag sitter i soffan än vad det är i morgon kväll förvisso.

Jag kräver inte att andra ska resonera som jag. Inte heller behöver min utveckling vara samma som andras. Men om man slår en kille på käften i morgon för att han har fel tröja på sig så vanhedrar man minnet av Ivan Turina. Man vanhedrar Isidor Behrens. Man vanhedrar fotbollen i stort. Jag har alltid tyckt att det är ok att hata andra lag. Jag har pekat finger och skrikit fula ord mot difspelare. Kanske kommer jag att fortsätta med det om än i mindre utsträckning. Det är svårt att balansera på rätt sida av den tunna gråa linje som skiljer mellan att hata på skoj genom att skrika, sjunga och raljera. Eller att hata på riktigt genom att slåss och förstöra. Kanske är det för svårt att balansera på den linjen för att den ska få finnas kvar. Kanske räcker kärleken för AIK som bränsle till mitt svartgula hjärta. Kanske är det den svåraste fråga en supporter kan ställa sig själv eftersom att man inte är säker på om man kommer att gilla svaret.

I morgon spelar vi i svart och gult. I morgon är vi Sveriges största klubb. I morgon har djurgården ångest för att vi är snyggare än dem. I morgon har djurgården ångest för att vi är större än dem. Så kommer det alltid att vara.

PS. AIK vinner med 3-0 och Kennedy gör alla målen. Av någon anledning så skulle det vara så mycket roligare om just han gör målen….

KROSSA DIF!

Jag snackade idag upp morgondagens derby med SportExpressens Daniel Kristoffersson och Sportbladets Kristoffer Bergström:

Vi får säga som Kenny Pavey efter matchen Öster-AIK: KROSSA DJURGÅRDEN!

Carl Tersman Toll

Det var givetvis mest en slump att jag innan matchen skrev ett inlägg där fokus låg på Stam och det förtroendet jag kände för honom som förstemålvakt och att det blev en match mot Öster som AIK vann tack vare fenomenalt målvaktsspel från nämnde Kenny Stamatopoulos. Stam behövde kanske inte göra så många jätteräddningar, men räddar man en straff vid ställningen 2-3 så måste man ju få epitetet ”matchhjälte”.

Otroligt skönt att AIK tar tre poäng. Det är naturligtvis alltid det viktigaste. Hur det ser ut har egentligen ingen konkret betydelse för matchen så länge som man gör fler mål än motståndaren. Däremot är själva spelinsatsen, borträknat de tre poängen, värdefull för nästkommande match och matcher. Det påverkar givetvis laget om man känner att man vunnit med minsta marginal och att spelet stundtals varit ganska uselt. För det var det idag. Vi kommer att vara betydligt nojjigare inför onsdagens derby och den fortsatta Allsvenskan efter dagens knappa seger än vad vi hade varit om AIK hade kört över Öster. Att man aldrig ska få känna sig riktigt lugn. Life of a football suporter…

Vi ska hylla AIK:s offensiva spel. Kennedy, Nabbe och Henok var vassast framåt. Överhuvudtaget så är det exakt samma analys som jag kan göra efter den här matchen som efter tidigare matcher i år. AIK har ofantlig kvalitet framåt. Man fullkomligen öser in mål och har gjort 14 på 9 matcher. Det finns kreativitet, tydliga rollfördelningar och vilja att ta avslut. Dock är det bara i glimtar som detta spel visas upp. Som när Nabbe stänker in en frispark långt utifrån. Eller de andra två målen man gör idag. Fyra-fem snabba passningar och löpningar som öppnar upp. Lite som på ett snöre går bollen innan den avslutas distinkt av Kennedy och elegant av Lorentzson. Visst kanske det inte går att spela så i nittio minuter, men man bara måste kunna väva ihop längre perioder i matcherna där man utnyttjar alla olika fina egenskaper som finns i laget genom att löpa för varandra och erbjuda alternativ. Kanske är det bara så svårt/enkelt att man ”råkar” vinna två matcher i rad på ett övertygande sätt och därigenom får ett stort självförtroende, eller så är det något man kan förändra som grupp redan inför derbyt genom att tala med varandra och träna annorlunda?

Nåja. Om AIK:s offensiv får VG så får försvaret idag, undantaget Stam, IG. RÅP är bra och skall ha credd för sin insats. Killen kommer in på ”fel” position och gör det bra. Men AIK har släppt in 13 mål på 9 matcher. Jag har tjatat och pratat mig tokig på detta ämne under våren. Han är för långsam. Han har för dåliga uppspel. Han är skadad. Han har varit skadad. Det kanske inte ens är så att det handlar om mittbackar. Det är säkert så att hela laget måste involveras. Sätter vi in Tjerna och RÅP som yttermittfältare så kanske vi blir lika stabila som åren 1997-2000? Eller så är det bara så att det är någon obekant luddig faktor som man skulle kunna kalla för ”feeling” och bristen av den som gör att det inte fungerar. Att det inte finns ”feeling” i backlinjen vad det gäller försvarsspelet.

Det blev ett ganska gnälligt inlägg trots att AIK vunnit tre poäng. Men anledningen till detta är ju absolut inte för att man vill klaga på laget i sitt hjärta när de slitit till sig tre poäng. Det handlar så klart om att man är orolig inför nästa match och matchen efter det. Jag kommer aldrig orka en säsong där marginalerna är så små och när det känns chansartat inför och under matcherna. Jag har sagt det förr och jag säger det gärna igen. Hellre 1-0 och snuskigt tajt försvarsspel än 4-3 och hippiefotboll. Det är så mycket tryggare så och med ett bra försvarsspel bygger man guldsäsonger. Det sa man redan på grekernas tid…

Apropå greker, eller nästan i alla fall, så känner jag mig trygg med Kenny Stamatopoulos mellan stolparna. En målvakt som man absolut kan bygga en guldsäsong på. Nu är det bara att önska sig och Kenny en nolla i derbyt. Redan på onsdag är det match mot lillebror. Vi ses där. Börja hetsa!

KROSSA DIF!!

Jag har länge hävdat att Kenny Stamatopoulos, sista gången jag skriver ut det namnet, är en förstemålvakt som har tvingats att sitta på bänken på grund av att Ivan ”den store” kanske var allsvenskans bästa målvakt i flera år. Stam hade givetvis suttit på bänken i 200 år om det betydde att Ivan skulle fortsätta att vara med oss. Men nu efter dessa de olyckligaste av omständigheter kommer den trevlige grekkanadensaren(!) att vakta AIK:s mål. Jag känner mig trygg med det. Kenny har alltid visat god kvalitet i de matcher han startat i. Han har bra fötter, är kvick och är en väldigt atletisk målvakt. Han är dessutom duktig på att sätta igång spelet.

Kenny har sedan han kom 2010 alltså varit andremålvakt i AIK. En position den stencoole Kenny aldrig gnällt över, trots att han säkert också förstår att han skulle kunna platsa från start i något annat allsvenskt lag. Varje gång jag träffat eller bara sett Kenny nere på Karlberg så har han varit glad, trevlig och harmonisk. Han har lite utav en ”surferdude”-utstrålning vilket lär vara en fördel när man spelar på den mest utsatta positionen på planen.

I morgon vaktar han målet när AIK möter Öster i Växjö. Detta Öster som börjat Allsvenskan på ett bra sätt och som absolut inte skall underskattas. Öster råkar också vara det lag som AIK mötte första gången jag såg laget i mitt hjärta första gången på arenan i mitt hjärta. Det var någon gång i mitten av 80-talet, vilket bör innebära att jag bör ha varit typ 7-8 år gammal. Sedan var man sporadiskt där med antingen pappa eller fotbollslaget, tills man ett par år senare gick på Norra med bröderna och var fast för evigt. Wow. Lite nostalgi som gav mig lite gåshud..

Nåja. Viktigare än mina gamla minnen är förstås den fotbollsmatch som skall spelas i morgon. AIK har hamnat i ett förbannat tråkigt läge, en underdrift, där man har alldeles för långt upp till toppen för att det skall vara realistiskt att tro på ett SM-guld och kanske inte heller en topp-tre placering. Det krävs i så fall att den energi och det spel som stundtals har funnits mot exempelvis GBG och HBK kan förekomma mer frekvent och under längre perioder. AIK har ett spel som när det fungerar är lika med bäst i Allsvenskan, men när det inte fungerar är man kanske inte sämst, dif, men man är inte bra. Kollektiv vilja och stor rörlighet är nyckeln. Tjatigt jag vet. Men fungerar de delarna så vinner AIK mot alla lag. Det finns såååååå jvla mycket talang och kvalitet i laget.

Den största och allra viktigaste offensiva nyckeln på AIK-knippan heter Henok Goitom. Denne funktionellt så löjligt skicklige forward som visat att han betyder nästan för mycket för AIK:s anfallsspel. Henok är åter med i truppen efter att ha vilat en match då han fick en smäll på knät under en träning. Det som oroar än mer än Henoks betydelse för AIK:s spel är hans, vad det verkar som, något ömtåliga kropp. Låt oss hoppas att jag har fel, men jag är orolig. Backman, Tjerna och Quaison är fortfarande skadade. Nisse är avstängd.

Stam

Lorentz – Pertan – Alex – RÅP

M9 – Celso – Helgi – Nabbe

Henok – Kennedy

En elva som jag tror är den även Alm kommer att skriva upp på taktiktavlan. Ingen Sam ”Skywalker” Lundholm i truppen. Lite småfegt av Alm kan tyckas. Men det är inte fel med en stark och vänsterfotad RÅP till vänster där bak. I övrigt är det den givna elvan. Med RQ skadad och Moro med tveksam form är det inget snack om saken. En egentligen fantastisk elva som om de bara visar lite f..ing cojones kommer att köra över bönd.. jag menar Öster.

På onsdag möter AIK lillebror i det första derbyt på Friends och det skulle kännas väldigt mycket bättre inför den matchen om man har en seger och bra spel i ryggen. Sedan om vi även vinner den matchen så kan man ju kanske snegla försiktigt uppåt i tabellen. Men vad jag allra helst vill nu är att AIK spelar det spel de kan göra och vinner på ett tydligt och övertygande sätt i en bortamatch. Jag skiter fullständigt i schlager och ishockey-VM. Sverige får gärna förlora i morgon och komma sist i sångtävlingen om jag får ett 3-0 resultat med mig in i nästa vecka.

TREVLIG KVÄLL!

KROSSA ÖSTER!

8058 personer tog sig till Solna för att se AIK och Dinamo Zagreb spela Ivan Turina Charity Game. Ivans koppling till Dinamo var tydlig, han spelade större delen av sin karriär i den kroatiska klubben. Det var glädjande att se många Dinamofans utspridda på Friends, främst på södra. Matchen inleddes precis som matchen mot GBG med en tyst minut.

AIK spelade liksom Dinamo med A-laget. Enda skillnaden var att AIK stoppade in både Nebojsa Novakovic och Krister Nordin i andra halvlek. Halvlekarna var för övrigt 27 minuter långa. Om någon bryr sig om resultatet så blev det 1-0 till kroaterna som förvisso kanske är ett bättre lag även under normala omständigheter, men som igår var det lag som sprang lite mer. Men behållningen ur ett rent fotbollsmässigt perspektiv var givetvis att få se Krister Nordin och Nebojsa. Varje gång de rörde bollen eller ens var nära den så blev det jubel. Lee Baxter kom också in på slutet till publikens jubel. Intervjuer med ”Krille”, Lee och ”Nesh” finns nedan.

Lee

Nebojsa

Nordin

Det finns väl inte så jättemycket mer att säga om kvällen annat än att det var en väldigt värdig tillställning där stämningen var betydligt mer hoppfull än var den var mot GBG. Det sista som hände var att supportrar från alla läktare och av alla åldrar ”stormade” planen. På mitten av den ”norra” planhalvan möttes kroater och svenskar och sjöng tillsammans Ivans namn. Ivans namn kommer att sjungas många år framåt och förhoppningsvis tog vi med hyllningsmatchen sats mot en framtid där minnet av en förlorad AIK:are gör oss starkare i vår enighet. Framförallt hoppas jag att vi på något sätt hjälpt Ivans familj och att de förstår att de alltid är en del av AIK.

Klockan 18.30 ikväll spelas Ivan Turina Charity Game på Friends Arena mellan AIK och Dynamo Zagreb. För er som inte hunnit köpa biljett än så är det smidigast att gå in på Ticnet. Det kommer även att finnas möjlighet att köpa biljetter på plats. Via Ticnet kan du även skänka pengar till Ivans minnesfond.

Jag, Arndt och Lindgren Ortiz försökte samla tankarna efter den tunga förlusten mot Kalmar FF (Carls inlägg finns nedanför):

Var tog spelet som såg så bra ut senast vägen? Visst fick man göra vissa byten på grund av skador, men bredden finns ju centralt och tio av elva spelare var kvar från senast. Det är otroligt surt att man förlorar dagens match. Det kändes verkligen som om det här var rätt mycket av en ödesmatch vars utgång skulle bestämma vilken riktning AIK skulle ta i tabellen nu när Allsvenskan kommit igång ordentligt. Och var är det som går fel då?

I försvarsspelet kan man väl klandra Helgi för en dålig bakåtnick som sätter AIK i ett underläge tidigt i matchen. Fast jag måste säga att det såg rätt virrigt ut från mittbackarna i den situationen och jag tror nog att man med bättre känsla och kommunikation hade kunnat stänga ner, eller jaga ner den KFF-forward som gör målet. Lätt att räkna ut är dock att det är förbannat jävla svårt att ligga under på bortaplan och försöka vända till seger.

Överhuvudtaget tycker jag att Pertan/Maestro idag såg ut att vara lika mycket i otakt som publiken på en Springsteenkonsert. De kommer in i varandras ytor, vilket skapar stora luckor för motståndarna att utnyttja. Exakt det som hände vid 0-2. Väldigt dåligt försvarsspel i den sekvensen. Det ser faktiskt nästan ut som om man spelar lite alibi-fotboll ibland. Som om man inte vill vara killen som blir bortgjord, trots att risken för att du får ett mål i baken ökar om du inte vågar chansa lite. Jag hoppas verkligen inte att det är så. Överhuvudtaget har försvarsspelet blivit sämre än under tidigare Alm-år. Här krävs det en uppsnäppning av det kraftigare slaget om det skall bli någon slutplacering på övre halvan.

Framåt finns det också en del att kritisera, men här finns det ändå utrymme för ganska mycket nyans i kritiken. AIK har nämligen öst in mål i de senaste omgångarna och de är de rätta spelarna som gjort målen. Man har dessutom skapat massvis med chanser och hade med lite flyt vunnit med ett par kassar mot HBK och kanske gjort ett par till mot GBG. Det man kan kritisera i den här matchen är väl okylan man har när man väl skapar chanserna. Kennedy visar oroväckande dålig känsla för spelet när han inte själv är avslutare. Lorentz missar också ett läge där han bara hade behövt en touch, en bredsida i bortre hörnet, och istället tar med sig bollen närmare kortlinjen och får ett sämre läge.

Det positiva man kan ta med sig från denna förlust är nog ändå att AIK ser ut som ett lag som kan skapa chanser från det egna lagets kvaliteter och spel om man säger så. Det negativa är givetvis att vi tappar ännu mer poäng till toppen och att vi är långt ifrån ett försvarsspel som krävs för att man skall vara något annat än det varannan-match-lag som man är nu. Att man kan vinna mot serieledaren med ett par kassar och spela strålande fotboll betyder ingenting om man inte kan göra samma sak i de ”lättare” matcherna. AIK är fortfarande svajjigt helt enkelt.

Stor credd till en klack som lät från minut ett till slutsignal. På måndag ses vi alla på hyllningsmatchen mot Dynamo Zagreb.

… Nu har jag anlänt till Kalmar och mött upp Ortiz och Arndt. Tillsammans med en Kalmar-Gnagare vid namn Charlie så snackade vi upp matchen mot Kalmar utanför Guldfågeln Arena

Carl Tersman Toll

2013 kommer för alltid att vara året då AIK-familjen förlorade en vän och en lagkamrat. Resultaten på planen känns sekundära och har hamnat lite i den stora skugga som förlusten av Ivan har kastat över oss. Naturligt så. Men precis som spelarna senast fokuserade på uppgiften och besegrade IFK GBG på ett klart och tydligt sätt så kan även vi supportrar och AIK-bloggare fokusera på det sportsliga utan att behöva skämmas för att vi bryr oss om resultat och poäng.

I morgon möter AIK Kalmar FF på bortaplan. Detta Kalmar som det känns som vi alltid möter relativt tidigt under säsongen och där resultaten följdaktigen brukar lämna en del att önska. För nog är det ändå så att AIK är väldigt trögstartade? Jag har ingen lust att gräva ner mig i någon statistik. Jag tror faktiskt inte det behövs. Är ganska säker på att vi inte har börjat fler än ett par säsonger sen typ 1995 med en bra poängskörd. Inte heller brukar det stämma särskilt bra spelmässigt. Vad detta beror på har jag svårt att utröna. Kan det bero på att vi är ett spelande lag som behöver få ett par träningspass på Karlberg innan passningarna sitter på lagkamratens bredsida? Kan det bero på något i träningsupplägget? Är det på grund av att det finns någon luddig känslomässig aspekt att vi måste ha kniven mot strupen och att det minsann inte ska vara lätt att vara AIK:are. Typ att vi skapar oss någon slags uppförsbacke som vi sedan måste kriga oss upp för?

Om det är så att man omedvetet skapat en styrka ur desperationen så hoppas jag att man är lika desperata och hungriga återstående 23 matcher. För hur man än ser på det så är AIK lite på gång. Segern borta mot Gefle, krysset mot HBK och segern mot GBG betyder inte bara sex av nio poäng. Det var förhoppningsvis också en stegring av formen och en stabilisering av densamma. Visst var 3-3 mot HBK ett underkänt resultat. Men jag tycker att det var mer ett utslag av två situationer där man stod och sov och var lite naiva än en dålig insats överlag. Precis som att AIK är ett trögstartat lokomotiv så finns också känslan av att när man väl lite trevande lämnat stationen och fått upp farten så är man ett svårstoppat tåg. De säsonger som AIK hamnar i topp-tre så är det mycket tack vare ett stabilt bortaspel och längre perioder i Allsvenskan då man lite odramatiskt tuffar ner till exempelvis Kalmar och vinner med 1-0.

Om man i morgon spelar som i den senaste matchen så är jag ganska säker på tre poäng. Jag är återigen övertygad om att om AIK jobbar hårt för varandra så finns det spetskvaliteter i laget som få andra lag i serien kan matcha. Jag var ganska säker på det innan säsongen. Men under de första omgångarna började givetvis mitt förtroende för dessa spelare att svikta. Men efter sex mål på två matcher och långa, långa spelsekvenser där motståndarna rullas upp totalt av ett rörligt AIK fyllt med konstnärliga fötter, så börjar jag tro på den här truppen som en av de absolut bästa i serien igen.

Anfallsparet Henok/Kennedy ser alltmer samspelt ut. Tyvärr är Henok inte med i morgon på grund av en knäskada. Uppstod vid en kollision på träning i veckan. Celso som är den som mest liknar Henok bör kliva upp på topp, vilket får följden att Moro kommer i bredvid Helgi. Celso och Helgi skall ha en eloge för ett väldigt lugnt och intelligent spel i senaste matchen. Man värderade klokt när AIK ledde matchen i slutet av andra halvlek och höll i bollen utan att förivra sig. Min favorit Robin Quaison är tyvärr skadad. På kanten är det också glasklart vilka som skall spela. Bäst mot GBG var Martin Mutumba. Nästan lika bra var Nabil Bahoui. Det som önskas nu är att man lyckas hålla nollan en match. Det är givetvis inte enbart upp till de fyra backar som startar i morgon, men det är nog ändå den lagdel som hackat mest hittills. Visst hade Maestro och Pertan bytt sida centralt i den senaste matchen? Var det på grund av Tobias Hysén eller är det en permanent förändring?

Stam

Lorentz – Maestro – Pertan – Nisse

Nabbe – Helgi – Moro – M9

Kennedy – Celso

Jag har inte sett en trupp än. Tråkigt att Henok och RQ är borta på grund av skador.  I övrigt är väl denna startelva given. Vinner man med 3-1 och skapar 10 klara målchanser så bör man få chansen att göra det igen. Nu är det bara för Celso eller Helgi att servera Nabbe och Mutumba med en lite snabbare omställningsboll, så kan våra trollkarlar som vi har på kanterna slå sin gubbe och hitta in i boxen där det kryllar av spelare som kommer med fart och AIK kan åka hem till Stockholm med ett ännu lite bättre självförtroende och en känsla av att kollektiv-lokomotivet AIK fått upp ångan ordentligt.