Känslan innan gårdagens match var av annorlunda karraktär. Det var något speciellt i luften, något speciellt på kontoret, det var ett AIK i serieledning och Råsunda skulle återigen intas. Samma känsla brukar ibland infinna sig på kontoret, till exempel när Dulee Johnson signades tillbaka till AIK eller, kanske när den är som mest påtaglig, under derbymatcherna. Det finns som sagt vissa tillfällen där större saker står på spel och där spänningen är högre än vanligt. Igår var ett sådant tillfälle. Känslan i kroppen var att AIK – Kalmar den 22 augusti skulle vara en väldigt vital match för allsvenskans slutskede. Jag tror fortfarande att den var det. Tyvärr var resultatet inte helt till AIK:s fördel.
Trots AIK:s positiva och förtroendeingivande inledning så tillhörde matchen mer och mer Kalmar. Kalmar fick tyvärr lite för mycket av bollinnehavet och blev inte tillräckligt pressade i sina uppspel. Ibland gick det lite för snabbt på mittfältet för att Daniel Tjernström skulle kunna pressa och täcka upp från sin position, jag tänker inte hacka ner på vår kapten men Jorge Ortiz är som alla vet en väldigt viktig kugge i årets AIK- lag och hans frånvaro märktes. Antonio blixtrade stundtals till och visade sin fina teknik, däremot var brasilianaren inte riktigt med på noterna gällande hans försvarsroll, något som är förväntat. Försvarsspelet för en anfallsspelare i Brasilien är..obefintligt?
För övrigt så har den mannen gjort ett väldigt positivt intryck utanför planen, kollega Mian kan säkert göra en betydligt mer utförlig rapport om vårt nyförvärv, men det jag har sett är att han alltid vandrar runt med ett leende på läpparna och en tumme i vädret. Il Presidente Wesström kallade honom ”världens gladaste man”, men la även till att han kanske inte kommer vara lika glad i snöslask under en försäsong..undra vem som är det?
Gårdagens matchinledningen gav mig rysningar längs hela kroppen: ”det här är kanske kvällen det verkligen lossnar?” Men när planens sämsta aktör Martin Ingvarsson valde att blåsa av matchen efter 94 minuter så framstod 1-1 som rättvist, inget drömresultat eller drömspel, men fullt godkänt. Jag hade byggt upp förväntningar och hopp inför matchen, dessa förväntningar och drömmar ägnade inte en sekund åt oavgjorda resultat. Allt cirkulerade kring magiska vinster eller tunga förluster. När resultatet då blev som det blev så fick vi se något av ett antiklimax..
Vad ska man göra nu? En vecka tills samma känsla kan upplevas? Sunday Bloody Sunday..
Tack och lov är jag gnagare
Lukas
Vad har den blodiga söndagen med 1-1 mellan AIk och KFF att göra? 13 civila sköts ihjäl av brittiska soldater, Lukas väntar en hel vecka på en fotbollsmatch. Kopplingen är långt ifrån solklar.
Tror inte hann tänkte på den blodiga söndagen, utan mer på uttrycket ”bloody” som i söndag jävla söndag typ:D
In med bollen//
Håller med dig om att det var en rätt otydlig rubrik som kan misstolkas, men precis som mats säger under så var det mer ett uttryck för ”jävla söndag”. Skönt att allmänbildningen är på topp dock!