Det är lätt som AIK:are att fokusera på kommande utmaningar och stormatcher. Jag vet själv hur dagdrömmarna ser ut, 28 september, 1 november och 7 november är de datum som frekvent förekommer. Jag vet att jag inte är ensam. Men vi AIK:are får inte glömma bort vad som komma skall, imorn klockan 19:00 har vi chansen att återigen titulera oss serieledare. En seger över Örgryte är tre poäng, precis som en seger över Djurgården. AIK ska slå Örgryte imorn, ingen ifrågasätter det påståendet. Men det betyder inte att vi kommer att göra det.

De 18 spelare som är uttagna i morgondagens trupp fokuserar på 90 minuter mot jumbolaget Örgryte och ingenting annat. AIK vinner imorn om alla bitar faller på plats, precis som de gjort så många gånger tidigare den här säsongen. En pusselbit är Stahres taktiktavla och en annan är Ivan Obolos nickskarvar. Den pusselbiten som vi ska fokusera på är att sluta upp, sjunga högt och fylla så många av Råsundas stolar som möjligt. Vi får inte glömma bort den biten.

Alla vi vet hur det känns att haverera i bottenskiktet av tabellen, vet hur det känns att spela bort mot Degerfors när vi egentligen vi spela på Ullevi eller Olympia. Nu är vi där, där vi här hemma. I toppen. Se till att njuta av det, se till att ta med er vänner och familj och se till att stå bakom de 11 spelarna som ska göra oss till serieledare igen.

Och efter att dessa 9 resterande matcher är avklarade så vet vi i alla fall att #1 har gjort sitt för AIK.

AIK- Örgryte 19:00
Alla ska dit.

Tack och lov är jag gnagare
Lukas

***********************
Imorn så pratar vi på Blackbeat upp matchen genom en livesändning, missa inte det!
Den exakta tiden kommer upp på bloggen under måndagen.

***********************
Missa inte Per Karlsson cykelspark (?) under fotbollstennisen på dagens träning, finns att se i slutet av dagens träningsklipp.

***********************

Det är ett jäkla rabalder på bönder och media nu för tiden när det gäller Dick Tärnströms ”hugg” på allas lilla gullefjun, Carl Söderberg i Malmö. Media slog upp detta som det fulaste som någonsin hänt på en hockeyrink. Samma visa var det när Mats Christéen knockade Rögles Mikael Gath för några år sedan.

Okej, det ska väl medges att Dick fullständigt tappade kontrollen och gjorde en mindre vacker grej, men sådant händer ju i princip under varje match så att detta skulle vara något annorlunda övergår mitt förstånd i alla fall.

Under en träningsmatch mot Leksand ”råkade” en AIK:are rappa Janne Houkko så att ett finger bröts. Jisses vad synd det var om Houkko. Nu kan man läsa på ett forum att en Leksing (!) har rappat en Västeråsspelare, men då var det en olyckshändelse. Inte en rad i media, men vem blir förvånad, inget jag i alla fall.

Efter incidenten på Calle Söderberg så skrev tidningarna spaltmeter om hur ohyggligt fult detta var och Malmös tränare utlovade hämnd på Tärnström när AIK ska ner dit och spela. Moget Karlström! Gozzi var inte sen att kommentera detta med att det är ”jävla patetiskt” vilket det faktiskt är.

När Malmö sen möter Mora så inträffar en betydligt mycket värre situation när Malmös Kesä i princip crosscheckar en Morait över halsen, vilket kunde ha slutat i en tragedi. Frågan är nu vart Karlströms alla uttalanden är?

Vi är AIK och vi bedöms alltid hårdare än alla andra, men någon måtta får det väl ändå vara på saker och ting. Tärnström visade dessutom respekt och bad om ursäkt för sitt handlande. Frågan är nu om Kesä eller Karlström gjort samma sak, skulle inte tro det.

//
Marie

Så var man tillbaka på den scenen där man med facit i hand gjort störst framgång den här säsongen i AIK-sammanhang. Egentligen vet jag inte om mitt bloggande från Malaga var populärt eller om det bara är Cee som påstår det för att jag ska blogga här igen. Egentligen är det skitsamma, vi kör!

Ska under resterande veckor av säsongen försöka leverera det bästa från insidan av Karlberg, en värld fylld av fotbollsproffs, ormar, materialare, naprapater och annat löst folk. Jag ska försöka ge er allt utan att säga för mycket, en balansgång och uppgift värdig en bloggare av min klass. Vem vet, jag kanske rent av avslöjar vilken den bästa platsen på bänken är…

Veckan som gått har ägnats åt återhämtning och tempofyllda träningar efter segern mot Häcken. När vi kommer hem dagen efter match ägnar sig startelvan åt ren återhämtning medan vi andra får känna på den där underbara smaken av svett och mjölksyra. Just i tisdags var det dock ganska lugnt, några avslutande intervaller med fystränare T. Lindholm gjorde att man vaknade till.

Onsdagen var ledig, en procedur som är tämligen standard eftersom två dagar efter match alltid är ledig om spelschemat tillåter det. Att berätta om hur min tvättid utspelade sig den dagen känns inte så kittlande så vi vandrar vidare…

Torsdagen och fredagen har ägnats åt träning av olika karaktär. Torsdagen var intensiv med avslutande spel 9 vs 9 där jag och Miran, vilket vi oftast gör nuförtiden, bildade anfallspar i ena laget. Den oerhört sympatiska och målbegåvade slovenen stod för ett hattrick medan jag i alla fall rullade in en boll.

Dagens träning blev mer individuellt inriktad, försvararna nötte med Stahre medan mittfältare&anfallare delade på sig och körde med Alm respektive Swärd. Jag hamnade i Alms grupp med Ivan, Flavio, Miran, Bojan, Dulee, Tjerna och Ortiz. Senare anslöt Nisse och Jonsson, något som gick obemärkt förbi i målproduktionen. Alm drog igång en avslutsövning där mittfältare och anfallare skulle kombinera sig fram mot mål. I början såg vi ut som skräp men mot slutet kunde man skönja allsvenska kvalitéer. Lee fick sista ordet i övningen genom att rädda ett friläge från två meters avstånd av Flavio. Den gode Lee firade detta med ett segervarv med armarna i luften. Vi lär återkomma till Lee Baxter, vårt eget facit…

Fredagens hektiska arbetsdag avslutades runt 12.00 i omklädningsrummet som språkvetenskapen glömde. Det är ett hopkok av spanska, avkommor till engelska, serbiska, slovenska, Saihou:ska, brasiliansk sång, holländska (fint språk verkligen) och Växsjö-dialekt. Hur vi får ihop det är för mig ett mysterium. Idag tyckte jag mig höra någon som pratade svenska, jag vände mig om snabbt som fan men det var bara Jos som hade lärt sig något nytt könsord på svenska.

Som tur är pratar alla flytande glädje och oavsett om man är uppvuxen i en förort till Stockholm eller under ett gummiträd i Amazonas förstår man någon till slut. T.ex. är vi alla medvetna om att Flavio inte uppskattar de svenska lapplisorna. Varför man inte får parkera på trottoaren, mot trafiken, är helt oförståligt för vår brasilianska bolltrollare. Han och Jos har troligtvis dragit på sig fler parkeringböter än vad Bajen omsätter under en allsvensk säsong.
Nu ska jag inte tråka ut er mer, återkommer om drygt en vecka med bötessystem, stora bilar, kockar och annat spännande från ett guldjagande AIK.

/Thorsten #21

Laget har det smeknamnet men i år har dom definitivt inte rosat Allsvenskan, vi pratar om Örgryte IS. Detta är en av dom måste matcherna för AIK, ett AIK som kommer med vind i seglen och en stark seger borta mot Häcken med 2-0 och premiärmålande Flavio. Allt, verkligen allt går AIK:s väg för tillfället och det skall väl bara bli seger utan några större bekymmer och Mikael Stahre som har bättre koll på Allsvenskans alla spelare framför Champions League. Alla och då menar jag alla tror verkligen alla räknar med tre enkla poäng till Gnaget men så kan det mycket väl bli men det kan även bli en näsbränna som heter duga.

Öis är ett lag som har fått en liten vindpuff i seglen efter tre raka segrar (Malmö hemma, BP borta och Halmstad Hemma) och en 10 kg överviktig Alvaro Santos som gjort fyra mål varav två mål i dom senaste två matcherna. Killen besitter en enormt hög klass men en enorm kroppshydda dock, han hade sett till att Öis hade klarat kontraktet för länge sedan. Alla uddamålsförluster och tafattheten framför mål hade inte funnits i Öis med en Alvaro Santos men nu är det så att killen orkar inte mer än 45 minuter och det var just 45 minuter som räckte mot Halmstad. 0-1 i halvtid blev sedan 2-1 efter 90 minuter efter drömmål av firma Allbäck/Santos samt mål av tröga Mellqvist (innermittfältare).

Öis är så in i norden passiva framför eget mål så det är helt horribelt, dessa mittbackar håller knappt i superettan så det känns inte som någon direkt tuffare uppgift för en rörlig och hypervass duo i Flavio/Obolo, lägg där till 43 år Bengt Andersson i mål. Vafan, 43 år är gubben och står i Allsvenskan. Själv trodde jag det var ett skämt när han anslöt till laget men men.

OM det finns någon möjlighet där Öis skall få med minst en poäng till Göteborg så skall det komma på fasta situationer genom Pavel Zavadil. Han har ett underbart tillslag på bollen som Stahre/Alm/Svärd  med all säkerhet har koll på, frisparkar på sista tredjedelen är inget man önskar skulle jag tro. Skulle även tro att dom har i beräkningarna att just denna Santos dyker upp i halvtid, har jag inte fel kommer han söka sig mot Markus Jonsson men det återstår att se.

Åge har vänt på en stek som varit omöjlig att arbeta med och hoppet lever men AIK är ett par nummer större och har en truppbredd som kan visa sig vara guld värd, det gäller att hålla den förlustfria sviten intakt och jag tror att dom flesta kommer ihåg att det var med blotta förskräckelsen som det blev 1-0 till AIK i våras. Det finns inga lätta matcher kvar, se på BP som tar med sig tre poäng nere från Helsingborg.

Nu blickar vi framåt och helst ser jag tre poäng till båda lagen på Måndag.

På återseende, Tommy Saari

”Jag minns det som igår, fast det nu har gått några år”

Minns du också stegen som ledde från råsunda dom som knappt kunde lyfta från marken, när varje muskel i hela kroppen var tvungen att arbeta bara för att ta ett enda steg. Minns du också tårarna som till slut brände sönder dina kinder den där vinterkvällen i November. Eller skriken som aldrig ville sluta, skriken av frustration och ilska som inte kunde lämna din kropp. Minns du tiderna när livet kändes meningslöst och till och med hoppet var på väg att överge dig. Det som skulle vara ditt sista halmstrå att hålla kvar vid. Och då från ingenstans få tabell placering och glåp ord upptryckta i ansiktet medan dina försök till försvar skrattades bort med ett hånflin som sa så mycket mer. Då när inga uträkningar, diskussioner eller böner i hela världen skulle kunna hjälpa oss. Minns du också den där fastfrusna känslan av total hopplöshet som fick hela världen att svartna.

Det är över nu.

Får man tillbaka allt i lycka? alla år, alla månader, alla veckor och alla dagar av svidande förluster och frånvarande poäng, alla tomt stirrande blickar som tittar rakt in i ingenting. Får vi tillbaka allt nu, alla ord och trakasserier vi fått uthärda genom åren,  kan det verkligen funka så. Har det verkligen vänt.

jag kan se hur sm guldet hägrar en bit ifrån mig, fortfarande alldeles för långt borta för att ta på , men ändå så fruktansvärt tydligt för mina ögon och verkligheten. Jag kan känna doften av cupguld och europa spel. Och drömmen om champions leauge liksom bara ligger där och väntar på att verkligheten ska hinna ifatt.

Det är slut på både drömmar och verklighet, det är helt enkelt våran tur.

Emelie Lundberg

Synpunkter på det?

Jag kom plötsligt att minnas en gammal artikel som fanns att läsa i DN för ungefär ett år sen. Om en man som ville anmäla AIK till konsumentverket för att de inte presterade vad han tyckte att de hade sagt och lovat att de skulle. Han var trött på detta sa han. Jag minns att jag inte riktigt visste om jag skulle skratta eller gråta. Speciellt då de dessutom varit (uppenbarligen) tvungna att tillägga: ”Gahlin säger att han är seriös i sin anmälan och han hoppas att AIK får sig en tankeställare”.

Har inte vi supportrar bara en enda uppgift? Att stå upp för vår klubb i vått och torrt. När denne man KO-anmälde AIK gick det kanske inte extremt bra för Gnaget, men en annan dag gör det det. Till och med riktigt bra. Det är då belöningen kommer (om man nu inte är som jag och tycker att det är mest underbart hela tiden så fort jag ser de där svartgula färgerna…), för den som håller ut. Que sera sera.

Med detta i åtanke kan jag passa på att ta upp ett märkligt fenomen som många med mig har uppmärksammat; Nu när det då går så bra för oss så känns det som att vi ändå blir färre och färre på läktarna, hur kommer sig detta undrar jag? Som sann och äkta AIK-optimist har jag själv inget svar på det så svara gärna åt mig. Vart håller ni hus? Att sluta när man är på topp gäller liksom inte i supporter-leden…

Jag undrar verkligen hur den där uppretade mannen känner sig idag. Om han är glad igen. Eller om han är en av dem som håller sig hemma… Jag hoppas dock för hans skull att hans ilska(?) och besvikelse inte gjorde att han struntade i att köpa årskort till den här säsongen. Eller så är det just vad en elak del av mig hoppas… Nu när vi står där. Living the dream.

Ha en bra svartgul vecka, Gnagarvänner! (Och den börjar gärna med att vi tar hand om the nice ass ikväll – igen…!)

Alexandra Blomqvist

Ps: Läs hela den gamla artikeln här: http://www.dn.se/sport/fotboll/supporter-ko-anmaler-aik-1.681769