Man kan aldrig tröttna på den känslan jag har i kroppen, ro och harmoni går så bra ihop. Det som skedde på Gamla Ullevi är historia på så många sätt och jag är så stolt att jag fick vara så nära som jag var detta AIK 2009.
Allt från ankomst till Göteborg i lördags och alla de känslor som jag bearbetade samtidigt som man var tvungen att tänka arbete blev en tung börda, missförstå mig inte det var vackert hela vägen men börda på så sätt att man kunde aldrig slappna av helt förrän jag låg i sängen.
Jag och Örlund satt i bussen från Arlanda och pratade en del ganska djupa grejer, bland annat frågade jag om hur han kände sig efter alla år här.

-Jag är helt tom i skallen, jag kan inte ta in att vi har vunnit matchen och guldet, jag vill helst inte på någon fest utan jag vill bara hem och sitta i soffan och se matchen.
Jag kände exakt samma sak faktiskt, ville bara hem.
Men fest blev det och vi har filmat MASSA material från lördag fram till måndag kväll ska ni veta så allt kommer säkerligen ut inom en snar framtid.

Hela veckan gick i en slags overklig känsla, man visste att man var bäst och cupen var jag helt säker på en seger. Jag menar då mer att IFK Göteborg aldrig skulle orka ladda om, vi hade alltså åkt ner till Göteborg där hemmalaget var obesegrat och de ledde och hade bucklan på kamratgården efter första 45 min. I andra vänder allt till AIK och att vi vinner mot dem är ingen tillfällighet. Att sedan åka ner till huvudstaden och spela på Råsunda mot de nya svenska mästarna måste vara otroligt enerverande, det kunde man märka på plan där det var oerhört grinigt från blåvitts sida, alla gnällde, värst var trion Selacovic, Ericksson och den mycket erfarne och landslagsmeriterade Alexandersson, veteranen som hånade vår Bojan innan matchen och sa till media att AIK satsade mycket mer på cupen än allsvenskan då vi hade en bättre elva än senast, enda skillnaden var att Bojan inte spelade pga feber och Kenny startade.

Niclas blev utan titel och går i pension igen, Bojan tog dubblish och kvalar in till CL.
Efter ”dubblish” var det fest och mat i restaurangen på Råsunda med alla de underbara människor som arbetar ideellt åt AIK, efter en hel del sköna citat och tal var det avfärd till Café Opera och vidare fest. Det var sjukt kul, faktiskt mycket roligare än festen på söndagen då jag var så jävla slut mentalt, sjukt glad men allt var extremt ofattbart bara. En rolig grej var att efter mat och fest i Råsunda var det ju avfärd till city och vi inte kunde hitta en taxi, Stahre, Wesström och en massa andra tog helt sonika tuben in till Kungsträdgården, i vagn 4 befann sig bucklan vi vann och den var med hela vägen också, kolla bilden med Björn på blå linjen.

Nu sitter jag med Års DVD som kommer bli sjukt bra, den släpps för förköp på hemsidan och finns i butik under den första veckan i december . Begränsad upplaga blir det så se till att skaffa dig en skiva. Tror vi endast trycker 4-5000.

Det kommer komma massa videos under veckan med lite smått och gott från gulden.
*Skämtar Jan Taur angående hans löfte om kross nästa år? Tror Jan spelar i division 2 i tyskland nästa år om inte annat höll han den klassen i senaste derbyt, utbytt efter 37 minuter och så förnedrad att Cliff Barnes i Dallas tom tyckte synd om honom.
Jag återkommer i veckan med lite annat skvaller, laget har ledigt till söndag och Micke och Björn åker till Brasilien imorgon.
Ikväll är det fotbollsgalan
Årets back: Jos
Årets tränare: Stahre
Årets anfallare: Obolo
Årets lag: AIK
Årets mästare: AIK
Årets mål: Tjernas mot Göte”la”borg

Cee

Det går enormt snabbt att vänja sig vid framgångar. Det kan jag lätt konstatera såhär dagen efter den historiska dubbeln för vårt AIK. För om jag hade blickat tillbaka några år och inbillat mig ett cupguld mot IFK Göteborg på Råsunda, då hade jag inte föreställt mig att firandet efter slutsignalen skulle vara lika lugnt och sansat som det faktiskt var igår. Fast nu är saker och ting väldigt annorlunda jämfört med hur det var för ett par år sedan. I år har vi dominerat svenskfotboll och blivit bortskämda med enorma framgångar och vad är då en cupbuckla i jämförelse med Lennart Johansson pokal? Nu kunde vi istället luta oss tillbaka och faktiskt njuta av att se AIK spela riktigt bra fotboll. Missförstå mig inte, nervositeten var under långa stunder jäkligt påtaglig men den var inte i närheten av hur den upplevdes för en vecka sedan. Nu hade vi möjligheten att suga in och njuta av den magiska atmosfären på Råsunda samtidigt som vi fick se Sveriges i särklass bästa fotbollslag briljera på Råsundas gräs. Att vi sparkade lite extra på ett redan liggande Göteborg får självklart ses som en bonus i det hela.

I söndags tog vi ett historiskt SM-guld i Göteborg mot Göteborg. Sedan dess har firandet och hyllningarna avlöst varandra. Sex dagar efter guldet så ställs laget mot ett revanschsuget blåvitt och vinner övertygande med 2-0. Det är mer än bara imponerande. Det är fantastiskt. Stahre berättade på presskonferensen att han hade förväntat sig en hel del trötta grabbar på träningarna efter guldet. Fast enligt honom så fick han raka motsatsen. En trupp av vinnare bestämde sig för att de skulle utöka det alldeles för tomma prisskåpet och laddade om batterierna. Den inställningen ska inte betraktas som en självklarhet. Den vinnarmentaliteten som Mikael Stahre har pumpat in i grabbarna är unik. Och för att citera en glad Björn Wesström efter matchen:

- Nu är vi helt enkelt svinbäst

Tack och lov är jag gnagare
Lukas

*******************************
Jorge Ortiz fick priset som årets spelare under gårdagens fest i Resturang Råsunda. Otroligt välförtjänt. Samtidigt som Ivan Obolo har nickskarvat, nätat och briljerat i anfallet så har hans amigo briljerat minst lika mycket från mittfältet. Jag kan tänka mig att Björn kommer få en del samtal om den herren.

*******************************
På tal om mittfältsgeneraler så var Dulee Johnson grymt bra igår. Vilket jäkla spelgeni. Trots hans dominans på mittfältet så ser man inte honom löpa många meter på planen. I och med hans fotbollsintelligens så behöver han inte det heller. Han har konstant koll på vad som sker i närheten av honom och det känns som han tänker fotboll ett steg före alla andra.

*******************************
Festen igår fick finbesök från en annan guldmakare i AIK:s historia. Stuart Baxter höll inte tillbaka med hyllningarna och konstaterade simpelt att AIK gör ingen oberörd. Bara att hålla med.

*******************************
”Jag vill visa vilken som är världens bästa klubb”
Martin Mutumba om varför han kommer att göra pelikanfinten mot Carles Puyol.

********************************
Vad är hybris för någonting? 

********************************
Svenska fotbollsförbundets arrangemang är under all kritik. Vad är det för någon musik som spelades under prisceremonin? Kändes som vi lyssnade på soundtracket till något taskigt barnprogram…

********************************
När jag igår kväll blickade ut över ett totalt öde och nedsläckt Råsunda, så började rysningarna sakta med säkert fylla kroppen. Fattar ni där ute att AIK har vunnit dubbeln i år? Jag har i alla fall inte riktigt förstått det än… En sak är jag dock väldigt säker på: de framtida framgångarna och motgångarna vi kommer att uppleva, ska upplevas på Råsunda. Råsunda är magiskt. Punkt slut.

För väldigt länge sen läste jag en krönika i DN som handlade om att det härliga med fotboll försvinner när man analyserar ihjäl den. Jag förstod redan då vad han menade, men idag känns det ännu tydligare.

Trots att jag tvingades följa förra lördagens final via tv:n så kändes det som att jag skulle på dejt. Det pirrade i magen och jag var sjukt nervös. Kanske skulle det faktiskt gå att jämföra detta obeskrivliga med just en dejt… En dejt med någon som man tycker riktigt riktigt mycket om… Som bara består av en magisk värld klädd i svartgula färger.

Människor pratar om de tre orden. Jag pratar om de tre bokstäverna. AIK. Och det roliga är att till och med fienden hade dem inpräntade på ryggen, fast baklänges… Det är dock lätt att skilja på kärlek och stolpskott. Jo, det var faktiskt så kommentatorn sa. ”Vilket stolpskott!”. Det var dock oklart vilket av dem han menade… De på planen eller de på läktaren…? Eller var det tråkigt nog bara att den där fotbollen gick i målramen…? Det var rätt åt dom, dom som dragit med sig marginalerna hela säsongen. Nu fick dom tillbaka dom, rätt i ansiktet.

Ibland känner jag att jag inte vill klä in fotboll i ord. Att fotboll är någonting som ska iakttagas – upplevas – kännas. Jag menar, vem kan egentligen sätta ord på den där känslan man får när det blir mål? När man vinner SM-guld, eller Svenska cupen. Vem kan fastslå att det är precis just så här det känns? Vem kan svara på den eviga frågan ”hur känns det” utan att säga ”det går inte att beskriva”?

Fotboll går egentligen inte att beskriva. Faktan går att lägga upp. Att det här och det här verkligen hände på planen. Men känslorna som hör till. Ovissheten, hjärtklappningarna, tron – den går liksom aldrig riktigt rättvist att kartlägga. Den bara finns där. Alla vet det. Alla känner det. Vi vet det. Vi känner det. Så ska jag låta det förbli.

Tack för mig & tack för den här säsongen. Det gjorde vi jävligt bra!

Världens lyckligaste Alexandra Blomqvist

Jag vill innan inlägget passa på att säga att det här är mitt sista inlägg på BlackBeat på ett tag. Jag har beslutat att jag nog inte är mogen för att skriva här, det har märkts på kritiken. Jag vill tacka Charlee för att jag fick börja skriva här och hoppas att när jag känner att jag kommit upp i den nivån börja skriva på BlackBeat igen, det kan vara när nästa säsong börjar, det kan vara om ett år. Jag kommer dock fortsätta att blogga på min egen blogg (http://aikare.se) där jag bland annat planerat göra ett reportage om AIK ungdomsfotboll i vinter.

Så var det dags, efter en ganska okej spelarbussmottagning, så hade jag för första gången tagit plats på västra läktaren på Råsunda. Anledningen att jag lämnade mitt kära Norra Stå för första gången i år – att jag under dagen skulle ”Prao:a” hos AIK Media.

Efter en inmarch med annorlunda musik och Sveriges nationalsång, sparkades matchen igång. Matchen som skulle sätta sista pusselbiten på plats i pusslet ”AIK: s första ”dubblish” någonsin”.  Jag hade inför matchen sagt att AIK skulle förlora med 2-1, vilket jag drog tillbaka ganska snabbt. AIK visade i första halvlek att AIK var regerande Svenska Mästare och inte Göteborg.

I andra halvlek gör vi för andra gången, två mål på IFK Göteborg. IFK som med sig hade 500 resenärer från västkusten med. De tillresta göteborgarna och några som jag antar var Firman hade kul att under matchen växla smällare och andra föremål med varandra.

När Ivan Obolos fot möter bollen, när klockan tickat en bit över 71 minuter, bollen  som går in i nät mot den Södra läktaren s är känslan magisk. AOL är på väg mot den andra titeln på en vecka.

Direkt efter slutsignal gick jag och Lukas till presskonferensrummet vilket resulterade att jag fick följa firandet och mottagandet av pokalen, genom en ljudlös TV. Men det spelar ingen roll, vi har vunnit dubbeln, vi går mot Champions League, HIFDIF mot Superettan.

Att jag senare fick vara med i omklädningsrummet var ”grädde på moset” eller vad det heter. ”Inte illa pinkat för att vara första dagen” som Lukas Arndt konstaterar i vägen upp till AIK Media:s kontor, en timme efter avspark.

På minde än en vecka har AIK vunnit två titlar, och besegrat Göteborg i bägge.

Det känns som att allt fortfarande är en dröm, en dröm av guld, en dröm som besannades.

Axel Franzén

Intervjuer och övrigt material från cupguldet kommer upp på hemsidan och Blackbeat under morgondagen.

10 november 2008, påminner det datumet er? Det var den dagen för knappt ett år, den svarta novemberdagen, allt var kaos – det var stora svarta rubriker. Allt handlade om AIK och Kalmar fick lite utrymme i pressen trots att man blivit Svenska Mästare för första gången. Ola Andersson, Rikard Norling, Charlie Granfelt och en hel del andra fick lämna Sveriges största klubb.

AIK hade slutat femma i Allsvenskan efter en bra avslutning och en 3-0 vinst borta mot GAIS i Göteborg, ett stenkast från Nya Ullevi står Gamla Ullevi där AIK spelade hem guldet knappt ett år senare.

In kom Mikael Stahre, en tränare som kom från Väsby, en tränare som aldrig coachat en Allsvensk match som huvudtränare. För allmänheten okänd – för oss AIKare ganska välkänd. Om någon hade sagt till mig att AIK skulle ta SM-guld knappt ett år senare den 10 november 2008 hade jag sagt:

”Inte efter det här kaoset”

Men Mikael Stahre och Björn Wesström  har lyckats få ihop alla ikoner i laget som nu är Svenska Mästare efter kaoset.

Cupmatchen i helgen som jag kommer följa med AIK Media, förhoppningsvis inte för sista gången. Hoppas ju såklart ta en plats någon gång i framtiden. Det är snart 18 000 sålda biljetter och då är inte säsongskorten inräknade. De som har frågat mig om vi vinner Svenska Cupen på lördag har jag svarat

”Nej, men jag nöjer mig med SM-Guld”

Om tio år kommer vi bara komma ihåg SM-Guldet inte Sv.Cupen förlusten om det skulle bli så. Annars kommer vi ihåg den som första dubbeln någonsin?

Alla till Råsunda på lördag, vi ska tacka laget för den otroliga säsong de stått för och vi kan sänka Göteborg för andra gången i rad inom en vecka och även ta den andra titeln.

Jag skrev ett inlägg om Göteborgsresan som var tänkt att komma upp på BlackBeat men den kom upp på min egen blogg (http://aikare.se) läs gärna och kommentera den då jag även kommer använda den som en svenskauppgift i skolan.

Tack för mig,

Axel Franzén

Gör som Stahre& Wesström och ta er til slöjdgatan och besök The Terrace och klä er som mästare.

Mot dubbeln – spelarbussmottagning på lördag!

Vi har inte slutat njuta, vi har inte slutat fira. Men vi är inte nöjda så, och vi vet att spelarna inte heller är det. Den här säsongen kan redan vara AIK:s bästa någonsin. Och då har vi fortfarande chansen att vinna första dubbeln i vår historia och en chans att sätta dit ett revanschsuget IFK Göteborg för tredje gången i år!

Att ta emot spelarbussen utanför Råsunda är tradition på premiärer, och sker annars bara vid särskilda tillfällen. Det här är ett sådant. Nu går vi mot dubbeln, och vi gör det som alltid tillsammans! Så kom på spelarbussmottagningen innan cupfinalen på lördag. Kom och visa din tacksamhet till spelare och ledare, och peppa dem så att vi kan kröna denna fantastiska säsong med ännu titel och en historisk dubbel!

Samling utanför Östra och Norra läktarna kl 14:15 på lördag. Sprid ordet!

Vinna dubbeln, AIK!

AIK Alliansen