2017 personer hade sökt sig till Hovet denna decemberkväll då luften var kall som ett kvinnohjärta, för att värma sig med hockeyunderhållning i form av match mellan AIK, som precis lyckats kravla sig över kvalseriestrecket, och Mora på playoffplats. Då endast tre poäng skiljde lagen åt var det upplagt för en spännande match där båda lagen behövde en seger för att haka på toppduon Leksand och Växjö.
Första periodens inledande minuter var jämna, men efter dessa tog Mora över spelet allt mer och tryckte tillbaka AIK som såg ut att sakna den fart och kraft som de överallt framrusande dalmasarna verkade ha med sig från Siljans nordvästra strand. Detta satte trenden för hela matchen och det var länge sedan jag såg spelarna agera så håglöst och vilset i försvarsspelet. När signalen för den sista periodens slut ljöd kändes det som att AIK borde vara nöjda med att det alltjämt var mållöst.
Ofta brukar en svag AIK-period följas upp av en period som är fylld med aggressivitet, stark skridskoåkning och hög forechecking som skapar utrymmen och målchanser åt våra svartgula iskrigare. Inledningen av dagens andra period var tyvärr ett undantag från detta och istället var det Mora som tog hand om taktpinnen då Christian Sandberg befann sig i fel bås efter att ha gjort sig skyldig till en hakning. AIK:s boxplay var i sedvanlig ordning mycket tätt och när utvisningen var avklarad kunde AIK äntligen skapa lite tryck i Moras zon och snacka om effektivitet! Under 2 minuter och 29 sekunder small det till inte mindre än tre gånger mellan benen på Moras målvakt Lars Johansson. Christian Sandberg, Richard Gynge och Tobias ”Tobbe Trollkarl” Ericsson visade alla tre hur puckarna ska sättas och Mora såg närmast paralyserat ut. Lars Johansson åkte snabbt och satte sig i avbytarbåset och såg ut att vilja skida hem till Mora snabbare än Gustav Vasa någonsin gjort. In i hans ställe kom Daniel Hansen med order om att hålla benen tätt ihop vilket han dessvärre lyckades med. Dessa dryga fem minuter av inspirerat AIK-spel får ses som en parentes då Mora totalt sett var det klart bättre laget. AIK:s tryck fortsatte dock ännu en stund till dess att rättsskipande Wolmer Edqvist tog en billig hakningsutvisning på Fredrik Korduner och matchen var åter ”back to basic” med Mora i förarsätet. Heino-Lindberg i AIK-målet spelade bra, men när Daniel Viksten fick fritt fram i slottet och stänkte upp en puck i krysset kunde inte ens Heino stå mot. Strax därefter hade Victor Amnér pucken i ”Gretzky position”, Heino tog den ena köksvägen, Amnér den andra och 2-3 var ett faktum. Surt sa räven.
Tredje perioden hann inte ticka mer än 20 sekunder in matchen var kvitterad. En snabb spelvändning av Mora och ett slumpmål i röran framför AIK-målet ledde till att 3-3 lyste från jumbotronen med ilskna gula siffror till den tillresta moraklackens stora glädje. Perioden flöt på utan fler mål vilket AIK ska vara tacksamma för då Mora faktiskt spelade ut AIK. Chanser fanns dock för AIK att avgöra, men den rätta skärpan saknades tyvärr denna lillördag i början av det magiska 2009:s sista månad.
I förlängningen fick AIK chansen att spela 4 mot 3 men inte heller nu lyckades man omvandla ett numerärt överläge i antal spelare till ett numerärt överläge i mål. Istället fick den före detta AIK-spelaren Mikael Zettergren chansen att avgöra matchen efter att blivit frispelad av Jonas Liwing som först missat en pass i powerplay och sedan snubblat på offensiva blå. Zettergren gjorde inget misstag och AIK fick se sig återigen se sig besegrade med 4 – 3 (fjärde gången i vinter).
Noterat från läktarhåll:
Om Mora vann matchen på isen rättvist var det ingenting mot hur de vann läktarmatchen. Vi blev totalt överkörda. Det kan inte vara kul för spelarna att bli utbuade på hemmaplan när man slår en icing. Credd till en snubbe med nummer 77 på ryggen i moraklacken. Han överröstade ensam vår egen klack och sjöng/skrek högst på Hovet i år.
Att tappa en ledning är aldrig bra men att göra det åtta gånger på 24 matcher är för dåligt för ett lag som siktar på att vara topp-3 och ta sig till Elitserien. Vi tappar alltså i snitt en ledning i var tredje match.
Vissa spelare måste ändra inställning och attityd. Det håller inte att glida omkring på isen och inte ta skitgörat. Jag tycker att många av de spelare som ska visa vägen och vara ledare var osynligt bleka idag. Det var också längesedan försvarsspelet såg så lojt ut. Roligare är det att se juniorer som tar för sig och spelar respektlöst. Idag fanns Patrik Nemeth med i laget och gjorde det bra.
Hockey Victor
