Den gångna helgen har bjudit på två hemmamatcher i hockey, i fredags mot Borås och idag söndag mot Björklöven. Schemaläggning kan tyckas märklig men för ”hardcore-gnagaren” är det bara att tacka och ta emot då man får möjlighet att se underhållande hockey två gånger på tre dagar. Lika tacksamma är nog inte de ekonomiskt ansvariga i AIK då ett troligt scenario är att ”marginalpubliken” väljer att gå på en av matcherna. 2011 kom till Hovet i fredags för att se ”is-ellos” åka på däng och 1945 sökte sig till samma arena idag. Om det bara hade spelats en match i helgen hade siffran varit högre då? Mycket möjligt…  

Fredagsmatchen mot Borås bjöd på en katastrofal period, en riktigt underhållande och en nervös då västgötarna tilläts reducera AIK:s 4 – 1-ledning två gånger om. Likväl bärgades tre poäng och eftersom Mora överraskande förlorade hemma mot jumbon Oskarshamn gav det AIK chans att ytterligare stärka kvalserieplatsen i och med dagens möte mot Björklöven.

Matchen inleddes något avvaktande från AIK:s sida även om det direkt märktes vilka det är som ligger högst i tabellen av de två lagen. Det fanns genomgående mer kvalité i det AIK gjorde även om den rätta skärpan att omvandla övertaget i mål inte fanns. Efter 9.54 åkte Fredrik Öberg ut för hooking och det dröjde bara 14 sekunder av powerplayspel innan det rasslade till bakom danske landslagsmålvakten Patrick Galbraith. Johan Ryno hade pucken vid högre tekningscirkeln, spelade in den i slottet till Per Savilahti-Nagander som med en touch skickade den back till Dick Tärnström och alla förväntade sig ett skott. Tärnström lurade dock bort björklövsförsvaret genom att med en touch spela pucken till Christian Sandberg som i höjd med den vänstra tekningscirkeln kunde stänka in 1-0 bakom Galbraith med ett väl avvägt slagskott. En lektion i hur powerplay ska spelas, fina klapp-klapp-pass och sedan avslut. AIK dominerade sedan perioden och spelade riktigt bra utan att överlista dansken i umeålagets mål som verkligen gjorde en bra insats.

Andra perioden var en rak motsats mot den andraperiod vi bjöds på i fredags. Björklöven tryckte stundtals tillbaka oss i egen zon det organiserade spelet lös med sin frånvaro. Christopher Heino-Lindberg visade återigen hur viktig han kommer bli i den annalkande kvalserien då han svarade för flertalet kvalificerade räddningar. Det var väl egentligen det enda som var positivt i denna mellanakt utan mål.

En 1-0 ledning är i hockey aldrig stabil och därför var vi många som drog en lättnadens suck när Patrik Bergström kund peta in en retur till 2- 0 när den tredje perioden fortfarande var ung. Klockan hade rullat 1.11 och det återstod tre sekunder av Christopher Thörns utvisning när Bergström hittade rätt. Pucken låg och dansade i målgården och det hade varit svårare att missa än att göra mål. Vår norrländske grovjobbare skulle få bli tvåmålsskytt denna kväll och det skedde efter 11.03 när poängkung Richard Gynge skickade iväg en puck på måfå in mot Björklövens mål. Där stod Bergström och blev träffad på skridskon så pucken helt ändrade riktning och for in i mål till våra längväga gästers stora förtret. Målet betydde 4 – 0 och däremellan hade Daniel Bång prickat in 3 – 0 för AIK då han i powerplay åkte sig fri och distinkt satte pucken i maskorna bakom dansken Galbraith som gjorde en riktigt bra match. Smolk i bägaren var att Björklöven tilläts reducera och således spräcka Heino-Lindbergs nolla när det endast återstod knappa sju minuter av matchen. Sammantaget var det en godkänd insats från AIK:s sida där man bjöd publiken på en bra period, en dålig och en effektiv vilket innebar en 4 – 1 – seger och ytterligare tre poäng. Maskinen AIK ångar på i toppen av Hockeyallsvenkan och nu ska det nog till mycket för att drömmen om kvalserien ska spricka.

Noterat från läktarhåll:

Världsrekord i att åka till utvisningsbåset satte Björklövens Tero Koponen då han i våldsamt tempo åkte till båset. Han visste var han skulle han.

Mötte vi Björklöven eller Finland? Ville Vikeväinen, Eetu Qvist, Tero Koponen, Aki Heino Olle Korkeavuori, Tomi Mustonen och Jussi Heikkinen (spelade inte idag) är de finska importerna i Björklöven, underbart att vara speaker!

Johan Ryno. Den killen har höjt sig rejält efter jul. Han är nog den spelare som varit mest ifrågasatt och när han nu ryckt upp sig förtjänar han beröm. Bra driv i åkningen, fin teknik med klubban och bra spelsinne. Det enda som fattas är effektiviteten, idag borde han gjort minst ett mål.

Till målsumparnas klubb ställer sig också Jonas Westerling, hur många öppna lägen hade han idag?

100 % boxplayspel och tre mål i powerplay, det är sådant som kan vara skillnad mellan elitserieavancemang och ytterligare ett år i allsvenskan.

Sjukt snygg ”nostalgivideo” innan nedsläpp mer sådant önskas av Hockey Victor som hade en trevlig söndagseftermiddag på Hovet. Vi ses om exakt en vecka då Almtuna kommer på besök!

Hockey Victor

Nu sitter jag på bussen på väg hem mot billigare priser och förhoppningsvis lite varmare väder. För er som inte såg matchen på tv så kan jag säga att det var en riktigt jämn tillställning där nog Rosenborg var lite bättre i första halvlek medan AIK jobbade sig tillbaka i den andra. Rosenborgs ledningsmål kom redan i den andra minuten och AIK började därmed i en ordentlig uppförsbacke, under den första halvleken  hade vi problem med att starta ett ordentlig djupledsspel och därmed skapade vi inga konkreta målchanser.  Per Karlsson stod för en makalös räddning på mållinjen i den första halvleken där han slängde sig fram och klackade över en rullande boll. Han kunde inte själv förklara vad som hade skett efter matchen och sa bara att han slängde fram skon och hoppades på det bästa. Överlag så stod backlinjen för en stark insats där Per Karlsson och Walid Atta imponerade med ett stabilt försvarsspel och de verkade trygga med den nya konstellationen i backlinjen. 

Förutom dessa två herrar så var Ortiz och Johnson trygga med bollen på innermittfältet men saknade de där riktigt avgörande passningarna för dagen. Anfallet fick inte allt för många bollar att arbeta med och både Martin Mutumba och Miran Burgic var ganska osynliga under den tiden de återfanns på planen. Pontus Engblom och Daniel Gustavsson avslutade matchen som ett anfallspar och jag måste säga att jag blev imponerad av den energin som de tillförde matchen, Daniel och Pontus låg bakom varsin farlig målchans och Pontus var riktigt nära att överlista Daniel Örlund i slutskedet av matchen. För att summera så var det en klart godkänd insats av AIK där resultatet 1-1 speglar matchbilden på ett bra sätt. 

Återkommer med ett mindre klipp ifrån matchen men tyvärr kan jag inte ge er några intervjuer i och med att laget var tvungna att resa iväg direkt.

Lukas Arndt

Med de guldkantade minnena fortfarande färska i minnet så reser vi nu till Trondheim, Norge, för att ta oss an det mest framgångsrika laget i Norden under de senaste decennierna. Rosenborg-AIK smakar underbart. Det är den första gången sedan Ivan Obolo och Antonio Flavio sänkte Göteborg som vi får bevittna vårt AIK. Det är svinkallt här hemma och enligt SMHI så blir det nog en del huttrande i Trondheim också. Den allsvenska premiären är ett klassiska vårtecken och försäsongspremiären får väll i alla fall betraktas som ett tecken på att vintern börjar lida mot sitt slut. Att vandra in på Skytteholm och höra Fjodor sjunga ”Underbara lag” för att sedan se AIK vinna med uddamålet mot FC Flora från Estland låter för många som en mardröm. För oss är det en charmig och underhållande start på årets fotbollssäsong.

Nu är det trots allt ett tag kvar innan AIK tar sig an Norrköping men jag ser fram emot möjligheten att få svar på vissa frågor redan imorgon. Oavsett om motståndet spelar i knickers eller om det ligger ett snötäcke på gräsmattan så kan du ändå uppfatta vissa tendenser. Hur fungerar anfallsspelet utan den naturliga bollmottagaren Ivan Obolo? Hur kommer spelet att se ut i och med förändringarna i truppen? Miran Burgics kvaliteter, är det samma vassa boxplayer som 2006 anlände till Solna? Frågorna är många. Backlinjen blir även intressant att följa samt hur de nya ungtupparna hanterar att spela i den svartgula tröjan.

Gällande matchen så har jag vissa prioriteringar:  försvaret får gärna agera någorlunda samspelt och stabilt, till exempel så ser jag helst att Tomi står för några starka ingripanden och att Lorentzon, Atta, Backman bevisar sina kvaliteter. Sedan vore det lugnande att se tendenser till samma aggressivitet och naturliga trygghet i laget som förra säsongen. Att Antonio Flavio ska klacka fram Miran Burgic till frilägen eller att Ortiz dominerar fullständigt är en naiv tanke, därmed så vill jag bara undvika skador och allt för mycket virrighet  i försvarsspelet.

I skrivande stund så har Smokinglirarnas/Black armys buss kört i ungefär en halvtimme. Vi förväntar oss att anlända till Norge i morgon förmiddag.

”Solna stad” dunkar i högtalarna. Bussen är dekorerad med Åbro och svartgula färger. Svenska mästarna är igång igen. Jäklar vad skönt det känns!

Rosenborg-AIK sparkar igång klockan 13.00 imorgon och just nu är det endast 44 dagar, 15  timmar, 27 minuter och 17 sekunder kvar till allsvensk premiär.

Avgå Hamrén

Tack och lov är jag gnagare

Lukas Arndt

I skrivande stund är det fyrtiosex dagar arton timmar och tjugofem minuter kvar till AIK:s allsvenska premiär. Det är som om alla supportrar befinner sig i en gemensam graviditet och med bara en och en halv månad kvar kan vi knappt vänta till den dag vi kan släppa alla förväntningar och förlösas. Vi kan ju inte som spelarna underbygga våra förväntningar genom att förbereda oss genom mental och fysisk träning.

Alltså går vi i förväntans tider. Så jag tänkte ägna lite utrymme i bloggen åt just tankar om förväntan. Med mig själv som utgångspunkt hoppas jag inte bli allt för navelskådande. Kanske känner än del igen sig. Kanske fattar ni ingenting.

Förväntan är kanske vid sidan av segerrus, den mest positiva känsla man kan ha som supporter. Många menar att tiden innan Allsvenskan startar är den allra bästa. Man slipper förluster och oro inför någon jobbig bortamatch. Vi väntar helt enkelt på vad som skall hända imorgon istället. Och i det utrymmet finns det plats för väldigt mycket positiva tankar.

 Själv har jag lärt mig att i fotbollssammanhang inte ha några högre förväntningar. När jag inledde mitt supporterskap hade jag ingen aning om att jag en dag skulle sänka mina förväntningar till den, om jag skall vara ärlig, orealistiskt låga nivå den befinner sig på idag.  Det tog ett par år att förvandlas från optimist till cyniker.Men om jag känner låga förväntningar på AIK, så kan jag ändå inte dra några paralleller till det ”vanliga” livet vid sidan av fotbollen.

Där är jag helt enkelt som de flesta andra misstänker jag. En person som tror och hoppas på att morgondagen skall överträffa nuet. Det är helt naturligt eftersom att förväntningar gör oss lyckligare. Men så är alltså inte fallet då det gäller fotbollen.

 Jag tror att en stor anledning till att jag upplever det som svårare att behålla höga förväntningar i min roll som AIK:are, i jämförelse med hur det är i livet utanför supporterskapet, är för att fotbollen är en så konkret värld. Här mäts allt i resultat. I fotbollen finns det så oerhört många tillfällen när dina förväntningar kan komma att inte besvaras.Vill dock påpeka och förklara för er att mina förväntningar på AIK har väldigt lite att göra med lagets resultat. Precis som vad det gäller min kärlek till klubben.

Det är helt enkelt ett skydd och ett självförsvar. Innerst inne tror jag såklart att vi skall vinna en hemmamatch mot t.ex. Örgryte, men jag förväntar mig det inte. Så det är inte så att jag är negativ. Jag är bara feg. Den fegheten kommer jag nog att behålla tills den dag AIK under lång tid dominerar likt United eller Barca.

Det är svårt att veta exakt när jag slutade förvänta mig att AIK skulle hamna i toppen varje år. Vad jag dock vet säkert är att processen började redan när jag första gången för länge sedan satte mig på Råsundas östra läktare. Att jag skulle hamna i den situation jag är idag då jag inte förväntar mig mer än att vi inte skall åka ut (det hände ju ändå) hade jag såklart ingen aning om.

Här i bloggen är det tänkt att vi skall vara positiva och lyfta fram AIK på bästa sätt. Det är jag såklart för. Jag tar alla chanser att strö socker på AIK för att folk som har en felaktig bild av klubben skall komma på rätt sida av verkligheten. Jag är då överdrivet positiv och nästan manisk när jag lyfter fram AIK:s förträfflighet. Jag har säkert omvänt en och annan person eller åtminstone fått en väldigt stor grupp människor att inte tro på allt de läser i tidningarna, eller vad andra mindre informerade personer i deras närhet felaktigt informerat dem om.

Med detta vill jag ha sagt att oavsett om jag har låga förväntningar eller inte så gör jag ständigt reklam för klubben. Jag tycker att alla som håller på AIK skall ha höga förväntningar eftersom att ju högre förväntningarna är desto bättre kommer du att må. Problemet med mig är att jag har blivit nedskjuten från det där högt svävande molnet så många gånger. Och ju högre upp jag befinner mig ju ondare gör det när jag slår i marken.

Så kalla mig feg, cynisk, negativ eller bara dum i huvudet. Jag bryr mig inte. Jag är redan medveten om att det är en smula ologiskt att utsätta sig för den smärtan ett nederlag eller en dålig säsong ger. Och vore jag inte åtminstone lite dum i huvudet, vilket jag tror krävs för att orka vara supporter skulle jag heller inte få uppleva all den glädje jag fått genom åren.

Jag är helt övertygad om att tio 7:e platser och ett guld är bättre än ingenting. Jag menar kolla på Bajen. Ett guld och jojo mellan serierna, men ändå har de rätt många supportrar.  Det finns massor av människor som är helt opassionerade. De kanske tycker att det är synd om oss. Själv tycker jag att det är dem de är synd om eftersom deras liv förmodligen är oändligt mycket fattigare än mitt.

Jag gråter inte i två veckor när vi förlorat mot Djurgården, men jag skrattar i ett halvår när vi vunnit SM-guld. För andra kan det verka både konstigt och korkat att vara så engagerad i något så banalt som fotboll. Visst fan är jag konstig, men det finns väl inget korkat i att vilja känna lycka. Och den lyckan man får av att vara supporter kommer jag aldrig kunna vara utan.

Att skydda sig genom att ha låga förväntningar må vara fegt, men det gör att jag blir positivt överraskad väldigt ofta. Det är mitt sätt att vara supporter.  Och om jag är så känslig att jag redan innan match har förberett mig för förlust för att skydda mig, så har jag rätt att göra det. Den enda förväntningen jag har på AIK är att de alltid finns där. Och så länge dom gör det så kommer jag att göra det.

Carl Tersman Toll

“I was a hyperactive kid who always had so much energy and when I stayed indoors I ended up breaking things”, dessa bevingade ord är framförda av BIG G himself. Orden säger en hel del om den man som många av oss tog till våra hjärtan under lockout säsongen 04-05. En man med stort hjärta, starka nävar och en jävla kämpaglöd som satte skräck i alla motspelare i division 1 där AIK huserade under Laraques visit. Med tacklingar, tufft spel och grym inställning fick han sådan respekt på isen att ingen knappt vågade gå in i närkamp med honom. I en match mot Väsby tacklade han ner en motspelare som blev liggande på isen. ”Jag tyckte det var bäst att bara ligga kvar” ska spelaren ha sagt efter matchen. I en annan match åkte Laraque förbi hela motståndarbåset och gjorde kycklingdansen när ingen vågade möta honom. Laraque är en mycket duktig ishockeyspelare vilket 439 matcher och 106 poäng i NHL skvallrar om. Han har sina styrkor i det fysiska spelet och framför mål i powerplay är det inte många som flyttar på honom. Den respekten han för med sig kommer att ge våra spelskickliga kvicka ytterforwards värdefull tid och utrymme i en annalkande kvalserie. En än mer imponerad siffra är de 776 utvisningsminuter som vår legend Big Georges dragit på sig under de dryga tio säsonger han förgyllt NHL med sin närvaro. På youtube finns många sköna fight-klipp på Laraque där man ser hur duktig han är på att just slåss. Sök på ”Laraque vs..” och namnen bakom ”vs” blir oändligt många.

Det Laraque säger i följande klipp får det verkligen att brinna av kärlek i ett AIK-hjärta och det känns stort och mäktigt att en liten obetydlig klubb från den svenska tredjedivisionen kan sätta så stora avtryck i en ärrad NHL-veteran. Titta och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=bgpqEHEgnNY&feature=player_embedded

Vidare säger Laraque på sin hemsida: “In 2004-05, during the lockout, I played in Sweden for A.I.K., which was one of the best experiences in my life, I took full advantage of that lockout to visit and live in a country that I always interested me. During my stay I lived and played in Stockholm, which is a beautiful city.”

Denna kärleksförklaring borde indikera att AIK är det enda tänkbara alternativet för Laraque när det gäller klubbar att spela för i Sverige. Märkligt är således att Leksand enligt uppgifter har lagt ett bud på vår stora hjälte som har koppling till knäckebrödsklubben genom sin kusin Jean-Luc Grand-Pierre. ”Vem ska Leksand köpa nu?” skanderades på Hovet förra veckan men tyvärr grabbar, Laraque är inte någon hockeylegionär som köps. Han har ett hjärta och en lojalitet som inte är av denna värld.

Förutsättningarna för en övergång kunde ha varit sämre för AIK:s del. Laraque har ”fått sparken” från Montreal, men han kommer fortfarande få betalt av dem. Han tillåts heller inte att spela i NHL vilket talar för en flytt till Europa. Laraque har talat varmt om AIK sedan dagen han lämnade oss och ständigt upprepat att han en dag ska återvända. Men det råder fortfarande stora frågetecken runt affären och för att räta ut dem tog jag ett snack med sportchef Anders Gozzi.

Beskriv Laraque som spelare?

– Laraque är en stor spelare, han har sina styrkor i det fysiska, ett bra skott. Han är en rollspelare som kan ta det tuffa jobbet, något vi saknar lite i dag. Han är inte världens bästa tekniker och skridskoåkningen är sisådär, men han är ju som sagt en rollspelare som skulle passa mycket bra i AIK.

Laraque är ju en stor karaktär, hur skulle han passa in i gänget utanför isen?

– Han skulle passa utmärkt i gänget. Hans karaktär är perfekt för oss och det skulle inte bli några problem med honom.

Hur är läget med övergången?

- Bollen ligger helt hos Montreal. De har honom under kontrakt och han är deras spelare varför de bestämmer. Vi jobbar på att lösa det och alla hoppas, jag hoppas, att vi ska få hit honom. Montreal köper ut Georges i sommar, inte nu. Därmed sitter han fortfarande med kontrakt vilket försvårar affären

Hur finansieras köpet?

– Han har ju fortfarande lön från Montreal men vi måste ändå använda oss av yttre finansiärer för det kommer ju att bli en kostnad för oss i och med att vi tar in en ny spelare som ska ha bostad, utrustning osv. Men affären ska inte påverka AIK:s ekonomi.

Vad skulle Laraque betyda för AIK i en kvalserie?

– Jättemycket.  Sportsligt är han en viktig spelare, med sin rutin, sitt skott och sitt fysiska spel, han är ju som sagt den fysiska rollspelare vi saknar. Sen är det många som vill se honom, han har många fans i Sverige och han drar publik, vi jobbar stenhårt för att få hit honom och vi måste ha en lösning innan den 31 januari då fönstret stänger. Laraque vill komma, men Montreal sitter med beslutet.

Nu på onsdag (27/1) sker en händelse som hamnat lite i skymundan av ryktet om Laraque. AIK:s medlemmar röstar huruvida man ställer sig till förslaget om att spela i KHL kommande säsong. Jag är liksom de flesta är kluvna i frågan där tradition ställs mot pengar och i värsta fall överlevnad. ”Hellre KHL än KK” är det talande citat som de allra flesta ställer sig bakom. Blackbeat kommer självklart att följa händelseutvecklingen noggrant så håll er uppdaterade här på bloggen!

Hockey Victor

AIK spelar årets första träningsmatch mot hemmalaget Singapore Armed Forces med AIK bekantingen Niklas Sandberg i laget.

Stahre har valt att ställa upp med följande startelva:

Miran Burgic Antonio Flavio

Martin Mutumba, Daniel Tjernström(K) , Dulee Johnson, Kenny Pavey

Nils-Eric Johansson, Walid Atta , Niklas Backman, Martin Lorenzon

Tomi Maanoja

Bänk:
Djordjic
Ortiz
Ericksson
Engblom
Maripuu
Bergh

Intervjuer och kommentarer kommer upp på BB efter matchen.