AIK – Leksand 4-1

Genom fem raka segrar under 2010 och en strax innan nyår har AIK placerat sig på en angenäm andra plats i tabellen. Dagens match mot serieledaren Leksand innebar således en ren seriefinal. Inramning som de två lagen bjöds på var i paritet med den hetta som matchen karaktäriserades av. Riktig toppklass! 7823 personer på Hovet bidrog till en match med ”slutspelskaraktär” och att detta får spelarna att tända till är vi nog alla rörande överens om. Att beskriva känslan att åka igenom borgen inför en fanatisk AIK-klack beskrev Jonas Westerling kort och gott: ”fantastiskt, det räcker så”, och superlativen haglade från alla spelare.

Matchen inleddes i ett galet tempo från AIK:s sida vilket tvingade Leksand att ta två utvisningar under de första två minuterna. Ett 5 mot 3 läge så pass tidigt fick publiken verkligen att tända till och AIK:s klacksektion vittrade ett mål och ylade av frustration likt hungriga vargar varje gång pucken lämnade anfallszonen. Leksand lyckades döda det numerära underläget men deras glädje blev kortvarig. Ett mål hängde sannerligen i luften och när David Engblom grävde fram pucken bakom mål och serverade en fri Victor Ahlström som med en snygg dragning såg till att Joacim Erikssons nolla spräcktes efter 5.42. Vild glädje spreds på den AIK-dominerade läktaren vilket eldade på spelarna ytterligare. AIK klarade briljant av ett boxplay innan man på nytt fick chansen att spela 5 mot 3. Kimmo Lovtonen och Thomas Rhodin utvisades samtidigt vilket innebar att AIK spelade med två man mer på banan i, tyvärr, två hela minuter då man ännu en gång misslyckades att göra mål i denna fördelaktiga spelform. Matchbilden var annars jämn med ett visst övertag från AIK:s sida och nerven, hettan och aggressiviteten visade verkligen upp hockey när den är som mest spännande.

Andra perioden inleddes bäst från Leksands sida. Mitt under leksandspressen lyckades dock Henrik Eriksson rinna igenom leksandsförsvaret och få ett så pass fritt läge att leksandsbacken kändes sig tvungen att riva ner honom med alla medel. Detta tilltag gjorde att AIK blev tilldömda ett straffslag. Richard Gynge satte ju en straff i förra mötet mot Leksand och han fick chansen igen. ”Jag visste vad jag skulle göra redan när jag fick beskedet att jag skulle slå den” sa Gynge som helt sonika åkte fram och med en rapp handledare sköt in pucken så hårt att handduk och flaska (på målburen) flög all världens väg. Detta betydde 2 – 0 för AIK efter 3.02. Resten av perioden tryckte Leksand på hårt. Inte minst genom ett 5 mot 3 läge men AIK:s solida försvar och en furiskt hårt jobbande Heino-Lindberg såg dock till att målnollan blev intakt bakåt.

Den avslutande akten i dagens vackra skådespel till hockeymatch inleddes som den andra slutade med en konstant leksandspress där AIK ständigt tvingades lyfta pucken ur zon eller slå icing. Denna press bar sedermera frukt då AIK efter slarv inte lyckades få bort pucken och 2 -1 var ett faktum. ”En jävla styrning” svor Heino-Lindberg i spelargången efter matchen med reduceringspucken i tankarna. Nervositeten spreds nu på läktaren och på isen och en kvitteringspuck var det sista alla rättrogna ville uppleva denna ovanligt milda januarikväll. Puckar ven runt Heino-Lindberg som tillsammans med försvaret slet som djur för att freda kassen. Då hände det oväntade. En Kimmo Lovtonen tappade oprovocerat pucken på offensiva blå och Patrik Bergström, som puckförare, och Jonas Westerling kom helt soprena mot mål. Länge såg det ut som Bergström skulle skjuta, vilket han också sa efter matchen att han tänkte, men i exakt rätt ögonblick passade han över pucken till Westerling som satte klubben till och ett enormt skönt 3 – 1 mål var verklighet. ”Riktigt jävla skönt, jag sköt så hårt jag kunde” beskrev Westerling känslan att väga över matchen till AIK:s favör igen efter 11.19 spelade minuter. Fyra minuter senare snappade Daniel Bång upp en puck efter att Jean-Luc Grand-Pierre hade slarvat. Han kom fri och satte spiken i kistan till 4 – 1. Ett mål som Bång själv beskrev som ”ett kliniskt Daniel Bång avslut”. Resten av matchen blev en njutning för de flesta på läktaren då AIK kontrollerade spelet och hyllades rejält för detta. Återigen besegrades Leksand och AIK tog sin sjunde raka seger vilket får ses som ett gott dagsverke.

Noterat från läktaren/spelargången:

Över tre minuters spela i 5 mot 3 SKA bara bli mål. I en kvalserie har vi inte råd att försumma sådana gyllene lägen. Publiken skanderade ”skjut!” och önskade mer skott. Och på frågan ”varför skjuter ni inte?” menade Jonas Westerling att: ”det är inte alltid så enkelt, ibland står det någon gubbe framför näsan och man kan inte skjuta igenom folk”. Dock anser jag också att man måste komma till mer avslut än idag för ett powerplay ska bära frukt.

Med en man mindre på isen fungerar det däremot desto bättre för AIK. Ett fantastiskt jobb över hela banan och ett tight försvars- och målvaktsspel gör att vi nu har den grundtrygghet i laget som gör att segrar tas. Enligt Heino-Lindberg jobbar nu laget helt enkelt hårdare än innan jul.

Imorgon kväll kommer intervjuer upp med Daniel Bång, Jonas Westerling och Christoffer Heino-Lindberg. I dessa berättar Westerling om hur man tänker när man kommer 2 mot 0, Heino-Lindberg erkänner att han var rädd för Black Army när han var liten och att han till och med grät en skvätt när han såg dem. Intervjun med Heino-Lindberg är riktigt skön och han berättar vidare att han och Jonathan Bjurö tävlar om en guldpuck på träningarna och hur han ser på konkurrenssituationen.

Leksandsspelarna var minst sagt frustrerade efter matchen och det smällde rejält i spelargången när knätofsarna drämde sina klubbor i väggen. Det måste vara jobbigt att på förhand veta att stora starka AIK, det klarar vi inte av.

Fredrik Carlsson sa lite skämtsamt att han letade efter tillfälle att ta revansch på Grand-Pierre och menade att han definitivt hade vunnit denna gång.

Jag tror att de flesta med mig hade en underbar kväll på Hovet, så här borde det alltid vara! Enligt alla spelare blir det som en helt annorlunda match att spela med publiktryck och den slitna klyschan ”publiken är en sjätte spelare” användes frekvent. Nästa hemmamatch spelas mot Oskarshamn söndag den 24 januari kl 16.00, ses då!

Hockey Victor

This entry was posted on onsdag, januari 20th, 2010 at 01:32 and is filed under Fotboll. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.