Jag är jäkligt trött på att Djurgården regerar på Hovet och att Södertälje och Rögle ser kvalserien som en lätt uppgift!

Nu drar kvalserien igång och jag lovar: den kommer att bli mycket roligare och mer intressant än slutspelet i elitserien. Allt ska avgöras inom loppet av några få veckor och mycket står på spel. Vi ska spela om två elitserieplatser. Vi har fem sköna hemmamatcher kvar den här säsongen. De två första omgångarna möter vi, de före detta elitserielagen, Södertälje och Rögle. Matcher som Djurgården har haft 6 till 7000 åskådare på, vilket gjort att de kunnat spela en vinnande hockey med den viktiga sjätte utespelaren i ryggen.

Ja, just nu är det faktiskt Djurgården som regerar Hovet. Än så länge. När den här säsongen är över ska det inte vara trycket på Djurgårdsmatcherna som stockholmarna minns. Utan publikfesterna på Hovet när AIK gick upp i Elitserien.

Det är hög tid att boka biljett till kvalseriematcherna där AIK Hockey, med garanterat stort hjärta, kommer vara med och kriga om de två åtråvärda platserna till Elitserien på allvar. Vi ska fylla Hovet! Vi är stolta AIK:are och finns överallt. Det skulle vara jäkligt roligt att slå Djurgården på fingrarna med den ”rätta” publiken och visa vem som egentligen regerar på Hovet! Vi ska äga borgen och visa hockey-Sverige vilka som är bäst, både på läktaren och på isen. Det är min uppmaning och passning till alla lag som gästar oss på Hovet.

Av den anledningen vill jag också hälsa Södertälje och Rögle, som gått ut i media och sagt att ”det inte kommer bli något större problem att hålla sig kvar i Elitserien.”, välkommen till ett kokande Hovet
Vi ska regera Stockholm och visa att Hovet inte är gästvänligt för något motstånd. Vi ska tillbaka dit vi hör hemma!

Kom och ta oss!
Anders Gozzi

På söndag drar det alltså igång, kvalserien. En serie på tio matcher som kan avgöra AIK Hockeys framtid. Ett avancemang innebär sköna pengar i form av TV-avtal med mera till AIK:s skrala skattkista. Ett misslyckande innebär ännu en säsong i den allt annat än sexiga Hockeyallsvenskan. De tre senaste åren har det krävts exakt 19 poäng på att bli bland de två främsta.

• 2007 kom Södertälje tvåa med 19 poäng efter segrande Skellefteå (23 poäng)
• 2008 kom Rögle tvåa med 19 poäng (trots endast tre poäng efter fyra matcher) efter segrande Brynäs (också 19 poäng)
• 2009 kom Rögle återigen två på 19 poäng efter segrande Södertälje (22 poäng)

19 poäng kan alltså vara ett riktmärke för hur många poäng som krävs, och hur ska vi då uppnå denna framgångsrika poängskörd? I fjolårets kvalserie fanns en tydlig trend. AIK var nästbästa hemmalag med tio inspelade poäng (Rögle bäst på 11) men sämsta lag på bortaplan med endast 6 inspelade poäng. Har man ett så dåligt bortafacit krävs det full pott hemma för att ha chans att slåss om elitserieplatserna. Låt oss göra en liten kalkyl bara för att se vad som ungefär krävs för 19 poäng.

• Vi måste kunna förvänta oss vinst hemma mot de allsvenska lagen (Leksand, Malmö/Almtuna, Växjö) vilket ger oss 9 poäng.
• Mot Södertälje och Rögle skulle det givetvis smaka mumma med fullpoängare men jag tycker inte att man kan kräva det. Däremot är poäng önskvärt dvs. totalt 3 poäng i dessa matcher (= en övertidsvinst, en övertidsförlust)

På hemmamatcherna skulle vi således ta 12 poäng vilket känns nödvändigt då det väntar fem ytterst tuffa matcher på bortais där inte en enda poäng känns självklar.

• Växjö borta. Första matchen för AIK i årets kvalserie, vi slog dem den 8 januari efter straffar men historiskt sett är Växjö en mardröm för AIK. Tar vi två poäng här är jag nöjd.
• Play-offlaget ska vi slå oavsett om det är Malmö eller Almtuna. Malmö har vi slagit två gånger borta i år. Almtuna har varit något av en mardrömsmotståndare för AIK men ändå så tycker jag att AIK är ett bättre lag och vi bör kunna kriga oss till en seger.  
• Leksand besegrade vi ifjol tre gånger i Ejendal och vårt mentala övertag är stort. I årets första match förlorade vi på straffar med 4-5 efter att AIK svarat för en magisk upphämtning. Årets andra match var jämn men vanns av Leksand med 6-5 då AIK spelade med juniormålvakt och saknade ett flertal tongivande spelare. Minst två poäng krävs borta mot Leksand för att vi ska ha en realistisk chans att gå upp
• Rögle borta, rådäng ifjol och inte blir det lättare i år även fast de har sämre trupp utan Abbotts och Kenny Jönsson.. Njaa poäng här känns inte realistiskt.
•  Södertälje i Södertälje var ifjol en grymt jämn och spännande match där SSK drog det längsta strået. Poäng här kan vara avgörande för utgången av hela kvalserien.

12 poäng hemma + 2 borta mot Växjö + 3 mot playofflaget + 2 mot Leksand = 19 poäng. Räcker det i år? Kvalserien ser ut att bli jämnare än någonsin då kvalitén på de allsvenska lagen är högre än föregående år samtidigt som Södertälje och framför allt Rögle inte har lika bra lag som i fjol. Därför är varje poäng sjuuuukt viktig. Bortamatchen mot Södertälje kan bli något av en nyckelmatch då det är den näst sista omgången kvalserien.

Imorgon drar jag ner på och filmar lite på AIK:s träning känner av pulsen på spelare och ledare och gör lite intervjuer. Sen återkommer jag med vilka bitar i spelet som blir avgörande och vilka spelare som blir nyckelspelare. Jag säger som Charlee, visst kan jag hetsa om att alla ska köpa kvalseriekort och gå på matcherna, men är inte det en självklarhet för alla AIK:are?

Hockey Victor

Nu är fotbollen igång mitt i vintern kan tyckas, och ishockeyn är mer spännande än på många år. Det var dryga 17 000 ungefär på premiären av den Allsvenska säsongen 2010 och det buades på Råsunda för att de flesta på plats hade förväntat sig en bra bit över 20 000 åskådare. Hockeyn skriker efter stöd och med vårt stöd kan det gå vägen. Frågan man ställer sig hur fan ska man ha råd, dessutom kan man se AIK:s bortamatcher i restaurangen uppe på Råsunda. Det sägs att vi har ungefär 400.000 anhängare runt om i världen och det finns en hel del sporter som AIK deltar i på ganska hög nivå.

Jag stödjer AIK på alla vis jag kan, jag är tex anställd av AIK Fotboll och skall se till att fansen får en bild som de kräver. Inget jävla nya öppna AIK som jag fått mail om utan mer delge er känslan av att ni är med oss, vi är enade, tillsammans.

Jag gillar hockey med och på den lilla, extremt lilla fritiden jag har försöker jag även täcka och väcka intresse för hockey.
Nu har vi en talang i egna media leden i form av Hockey Victor som gör det jävligt bra, men jag försöker vara där så ofta jag kan och kvalserien kommer jag absolut se.

Jag är övertygad om att med 7000 på varje hemmamatch kommer AIK ta steget upp till Elitserien, varje gång det varit mycket folk på hovet har nästintill varje spelare berättat att de får en sådan sjuk inspiration och extra drivkraft att prestera på topp.
Nu är det så att det kostar pengar, allt kostar fan i mig pengar. Man mäter inte hur mycket AIK:are man är genom att bara stå på en läktare och vara på plats, man ska engagera sig på alla plan, man hjälper inte stjälper.

Det som gör mig besviken är när man hör från vissa supportrar att de skiter i hockey för det är så jävla tråkigt att gå till ett tomt hovet och se Växjö, med den inställningen är man i mina ögon ingen riktig supporter utan en soffsupporter som sitter i soffan skriker på allt och hittar bara negativa upplevelser under den timman för att efter matchen bara gnälla vidare på diverse forum.

Jag vill ha supportrar som ger allt för sitt AIK, vill bli en del av familjen och ser till klubbens bästa, har man råd så stödjer man allt man kan. Man gör en fest av allt oavsett vilka som står på andra sidan. Biljetthanteringen har varit i fokus på sistone har jag märkt, köp biljetter i god tid säger jag bara, eller allra bäst köp årskort eftersom det är både billigare och enklare att kunna hantera. Ha din egen plats varje år.
KÖP DITT ÅRSKORT HÄR
Jag kan nu skriva en massa skit om att vi alla MÅSTE stödja hockey och så men ställer mig frågan om det inte borde vara självklart för er alla?

KÖP DITT KVALSERIEKORT HÄR

Samla trupperna och ge allt, finns inga frågor att ställa utan det SKALL vara en självklarhet att stödja AIK, oavsett vad det är.

Vi ses på Råsunda
Vi ses på Hovet
Vi ses i solnahallen

Har du råd eller inte?

Vad fan ska vi annars göra?

Cee

Tjerna käkar taggtråd till frukost!

Nu när ångesten efter förlust…eh jag menar krysset mot nykomlingen Mjällby med tvålfagre och provocerande Tobias Grahn har lagt sig så kan man börja omfokusera sin energi på något positivt. Direkt efter matchen sökte jag svar på varför det gick som det gick och om det fanns fog för oro. Mitt svar då var nog att utan Ivan blir det svårt att ta enkla och fula segrar på leråkrarna matcherna spelas på de första omgångarna.

Nu ser jag dock något ljusare på saken efter att utan ångestglasögon på ha omvärderat min första analys. Dessutom har säkert de positiva känslorna en förväntan på nästa match ger påverkat den nya analysen.

Jag, er ödmjuke bloggare, tror att mycket av den dåliga insatsen senast kan förklaras av premiärfrossa. Då menar jag inte att spelarna var nervösa inför den uppgift som stod framför dem. AIK var förra säsongen till stor del ett kämpande lag, det lag som jobbade hårdast i Allsvenskan och dessutom hade individuellt skickliga spelare. Därför tror jag att de var lite ställda inför uppgiften att besegra en futtig nykomling. Vi är inte ett tåg som kör som Barcelona, Inter eller United och vinner på ren kultur och tradition. Och viktigare för analysen är att vi inte är vana att vinna år efter år.

Vi vann förra året för att vi hade något att bevisa och vi klev över lik för att göra det. I år måste vi fortsätta att kliva på dessa lik och se oss själva som laget ingen gillar. De har vi redan etablerat genom kampanjer, krönikor och uttalanden. Jag tror också att den andan fortsatt i år kommer att gälla i laget.

Men som sagt, jag tror att vi kryssade mot Mjällby för att spelarna i viss mån glömde varför de vann förra året och hur de skall göra för att vinna i år igen. Det underlättar att ha en Ivan på topp att skicka bollarna på, men jag tror att de finns kvalitet och andra nycklar som kan låsa upp stängda försvarsmurar.

Men då gäller det att leva efter den devis som de flesta AIK:are säkert upprepar som ett mantra varje morgon framför spegeln innan de möter vardagen. Om spelarna tror på den devisen och lever efter den så vinner vi mot BP på lördag och alla andra mindre lag (15 stycken) som står i vägen för det guld vi skall försvara med livet som insats.

MÅ DE HATA OSS BLOTT DE FRUKTA OSS!

(Ivan´s sista kväll i Stockholm innan han dagen efter lämnade oss)

Ivan Obolo har lämnat oss inför denna säsong för sitt hemland Argentina och det har väl knappast undgått någon. Under förra sommaren värvades Flavio till AIK och jag tror att det var meningen att han skulle ersätta vår dåvarande #10. Men verkligheten blev en helt annan då en ganska död marknad i en pågående lågkonjunktur gjorde att Ivan kunde till AIK:s glädje stanna kvar och var en starkt bidragande orsak till att AIK vann dubbeln. Efter säsongen kände nog många med mig att nu bara handlade om dagar innan den mannen skulle lämna oss. Vad jag vet var det en hel del klubbar intresserade och även en del konkret.

Jag pratade med Ivan som verkligen trivdes i AIK men ville få ett sista kontrakt, med det menar jag en ekonomiskt kalas-kontrakt. Björn ville såklart förlänga men han berättade tidigt för mig att vi var chanslösa i en budgivning, av de 4 klubbarna som erbjöd honom ett kontrakt så kunde vi om vi skulle sträcka oss rejält hamna mer än hälften alltså 50% av det sämsta budet av de 4 andra. Då fattar man vilka pengar det handlar om. Jag pratade med Ivan även utanför Karlberg och han ville hem, han hade en hemlängtan och även fast han träffat kärleken i Sverige så var frågan han ställde sig om hon ville följa med vidare.

Idag läste jag att han hade stannat kvar i AIK om vi bara hade förmått oss att erbjuda honom ett 3-års kontrakt.
Björn hade säkerligen gjort det om vi bara kunnat, men jag tror det var omöjligt i ett pressat ekonomiskt läge samt att ha möjligheten att erbjuda honom runt 300 000 SEK netto. Det går bara inte.

Det jag hoppas på nu är att Ivan spelar hemma i 3 år till och när han är 32 år så vill Emilia och Ivan flytta hem igen till Sverige och då skriva ett 3 års kontrakt. Så kan han komma hem till oss igen.

Idoler kommer och går men AIK kommer alltid bestå.

Cee

Jaha, då var premiären avklarad. Jag misstänker att de sitter en och annan besviken AIK:are och oroar sig inför fortsättningen på årets allsvenska. Vi skall vara helt ärliga. Dagens resultat var helt ok sett till hur chanserna fördelades.

Mjällby överraskade med fin fotboll och uppsnackade Tobias Grahn var i mina ögon bäst på plan. Planen som för övrigt inte hade blivit särskilt mycket grönare eller jämnare sedan AIK vann supercupen förra lördagen.

Nu till ångesten. AIK spelade inget skönspel förra årets inledande omgångar, men man tog poängen ändå. Alltså skall vi inte dra för stora växlar efter en dålig match. Men som sagt, inte fan har man någon jättegod känsla i kroppen efter ett sånt platt fall som det idag. Ångesten kom smygande efter ungefär sjuttio minuters spel. Då skrev jag i mitt anteckningsblock att det blir 0-0.

Bästa AIK:are var Atta och Pertan som höll ihop försvaret bra. Tycker inte att några andra spelare i AIK kom upp i normal standard. Enkla passningar missades i förvånansvärt hög grad. Visst kan man skylla på leråkern vi spelade på, men det är bara en del av sanningen. Det såg helt enkelt ut som om man saknade den där riktiga fokusen och skärpan som behövs för att hantera ett dåligt underlag. Vad det beror på har jag inget direkt bra svar på. Jag har väldigt svårt att tänka mig att spelarna är mätta efter förra årets fantastiska framgångar.

Svaret på varför det inte gick bra idag kan nog vara att vi saknade Ivan, eller i alla fall en bollmottagare på topp. Eftersom att underlaget var som det var tvingas man ibland att slå lite längre bollar. Idag nickades alla längre bollar bort av Mjällbys mycket stabila mittbackspar.Där måste vi hitta en nyckel om vi skall lyckas vinna de matcher under våren då planerna är så dåliga!

Deppa inte ihop allt för mycket nu. Det är bara en match spela och tjugonio återstår att spela. Micke Stahre kostade också på presskonferensen på sig att lite skämtsamt notera att det är ett par matcher kvar att spela. Han sa vidare att stämningen i omklädningsrummet efter matchen var som efter en förlust. Han var också nöjd med mittbacksparet Atta/Karlsson, men inte med så mycket annat.

Nu deppar jag ett par dagar och tackar förbundet för att vi på pappret har en hyfsat lätt säsongsinledning. Nästa motståndare är Brommapojkarna på lördag. Den matchen spelas också på Råsunda. Gräset lär ju inte hinna växa till dess heller, men jag är övertygad om att det kommer vara ett väldigt revanschsuget AIK som tar emot BP på ”bortaplan”.

För en fylligare matchrapport hänvisar jag till AIK-fotbolls hemsida.

Det är aldrig kul när AIK gör en dålig match, men vi har väl inte gett upp än? Fortsätt tro på AIK och kom till Råsunda på lördag!

Free TV : Ustream

Oavsett hur mycket du än stirrar på klockan, så vägrar den att ticka snabbare. Det är fortfarande några enstaka timmar, minuter och sekunder kvar tills vi får inta vårt hem. Höja våra halsdukar. Återse vår käraste vän. För några månader sedan så uppfylldes våra drömmar av en unik skara av brokiga fotbollsspelare. Stora profiler blandat med mindre namnkunniga hjältar.Tillsammans bildade vi 2009 års bästa fotbollslag i Sverige, någonting som ingen kan ta ifrån oss. Efter guldregnet har vi bevittnat fotbollsgalor med mindre intressanta vinnare och vi har sett tunga spelarförluster som tydligen ska ha försvagat oss enormt. Vi har också värvat spelare som inte uppfyller de moraliska kriterierna och som inte kommer att hinna prestera under endast en vårsäsong. 

Jag har alltid försökt att vara en supporter med självinsikt, jag har försökt undvika att vara den där griniga AIK:aren som är rädd för att se sanningen. Under den här försäsongen har jag antigen börjat tänja på mina principer, eller så har vi faktiskt varit ovanligt utsatta. Man skulle kunna tro att IFK Göteborg, Elfsborg eller Kalmar FF dominerat under hela fjolårssäsongen. Man skulle kunna tro att Stefan Selakovics och Gustav Svenssons IFK Göteborg haft 14 stolp- och ribbträffar under våra klubbars fyra möten det senaste året. När Bojan Djordjic reste sig upp och lämnade TV 4:s studio förra veckan så tyckte jag först att det var onödigt och larvigt. Fast jag ändrade mig ganska omgående när jag hört och sett hur tongångarna gått efter matchen. Det var antagligen inte enbart det studioprogrammet som var orsaken till utbrottet. Bojan hade nog, precis som många andra AIK:are, tröttnat på mycket av snacket i media på sistonde.

Men jag är övertygad om att vi AIK:are redan valt vår ståndpunkt i  det här ”ärendet” för länge sedan. ”It’s us against the world” var det en klok man som sa för några år sedan. Vår ståndpunkt blev, om möjligt, ännu tydligare inför den här säsongen:

KOM & TA OSS!

AIK ska imorgon tåga in till ljuva melodier. Vi ska återigen höja rösten när vi sjunger raderna ”snart så är det dags igen”. Råsunda ska återigen koka. Föreställ er Kenny Paveys första glidtackling så att Östra reser sig upp och jublar. Föreställ er AIK:s första hörna när ljudnivån i klackens sång ökar. Föreställ er tre poäng för AIK. Imorgon får vi förhoppningsvis uppleva allt detta igen. Vi får återse vår käraste vän.

AIK- Mjälby 14.30

Tack och lov är jag gnagare

Lukas Arndt