Nja, vi är väl inte jättefavorit att vinna cupen och de finns nog de som hävdar att det finns en viktigare sak än cupvinst just nu. Matchen mot Öster var ingen höjdare, nästan i kvalitet med Canal+-produktionen…..herregud.
Jag tror nog att laget kan klara av att kriga sig till ett nytt kontrakt utan att eventuella cupmatcher stör särskilt mycket. Ur spelares och ledares perspektiv betyder nog ett cupavancemang att man åter börjar tro på sig själva, vilket i sin tur kan bidra med en positiv effekt gällande seriespel.
Som supporter måste jag säga att en eventuell cupvinst i höst betyder enormt mycket. Jag är ett AIK-barn av tiden då vi i princip varje år hade något mer än en 3:e plats i Allsvenskan att vara glada över.
Jag har sett AIK på Råsunda möta Parma, Barca x2, Fiorentina, AEK Athen, Fenerbache, Valencia, Arsenal och några till lite mindre stjärnglänsande lag. Det var nästan en obruten 10-årsperiod då vi alltid hade något extra att njuta av i form av internationella cupäventyr.
Nu har det varit rejäl stiltje på den fronten de senaste åren, men det är ändå en period som format mitt supporterskap och mina förväntningar på klubben. Alltså inte att vi ska vinna varje år, utan snarare att vi skall bjudas på något lite extra.
Vi vann inte särskilt många av matcherna mot storlagen (tack Alain Sairs), men det var inte det som var det viktiga för mig och det är det inte heller i dag. Det är snarare drömmen som är den viktiga. Att chansen överhuvudtaget finns där, att delta på världens stora fotbollsscen, att kanske, kanske, kanske ha extrema marginaler på vår sida och skrälla någon gång.
Av de stora matcherna på Råsunda är minnet, trots mestadels förluster, inte bittert på något sätt. Jag minns istället underbara matcher, underbara inramningar och underbara spelare, inte bara i form av Krister Nordin, Vadim J, Dicken, Pascal, Olalala, Andreas A med flera, utan även bland motståndarna. Ronaldo!(inte technoknarkaren från Madeira, utan den riktige) Batistuta! Brolin! Kluivert! The list goes on.
Känslan av att vara där det hände är ett mycket starkare minne än förlusterna. En anledning är såklart att drömmar och förväntningar alltid är ett sätt att ta en genväg till lycka. Känslan innan omöjliga matcher som den mot Barcelona i CL höjde hela säsongen och tillsammans med de andra matcherna dessa år, så förgylldes hela supporterskapet.
Nu har det varit ganska torftigt på den här fronten de senaste åren och förra säsongens trippel var i första hand fantastisk pga att vi inte vunnit Allsvenskan på länge. Men nu när vi krigar för kontraktet, vilket vi ska klara! Nu kommer belöningen för förra årets segrar i form av ett CL-kval och jag börjar redan känna att jag liksom förr bygger upp väldigt mycket förväntningar inför var som komma skall.
Det är väl inte många som tror att vi ska ta oss förbi den första matchen och jag tänker inte käbbla emot dessa människors logiskt grundade gissningar.
Jag vill alltid att mitt lag ska vinna alla matcher och jag skiter i hur det ser ut (ja, jag håller på Italien i VM).
Jag vet dock att bara det faktum att chansen finns att vi tar oss till ett gruppspel i Europas finaste turnering, kommer i framtiden att vara ett minne mer att ömt vårda och berätta om, oavsett om vi skulle förlora alla matcher i en grupp.
Därför var segern mot Öster i går så viktig och därför ska vi lägga krut på att vinna cupen även i år.
Jag är hellre hoppfull i Europa än inte i Europa överhuvudtaget.
Carl du har så rätt!
När ska vi åter få uppleva dessa underbara matcher? Var det AIK-Valencia som slutade 2-2 med att Krister Nordin gjorde en cykelspark efter AIK-hörna, eller är det något jag upprepade gånger har drömt? Jag minns i alla fall med säkerhet killen som i samband med målet kom flygandes två stolsrader ovanifrån på norra och landade på mitt ben. En underbar smärta..hoppas jag någon gång kommer få lika ont i en liknande händelse snart igen…
Haha…det var 3-3 mot Fenerbache har jag för mig. Kanske var det jag som landade på dig?
det var fenerbache-matchen, ja.