Känns som att rubrikens ord på något sätt sammanfattar dagens händelser rätt bra. Vi genomför en okej match (med ”AIK anno 2010 mått” mätt) och vi möter en fullt jämbördig motståndare där den enda skillnaden mellan oss och dem är att de helt enkelt har marginalerna på sin sida.

Det är klart att jag lämnar Råsunda idag otroligt besviken. Besviken på hur vi trots en okej match inte kan förvalta de lägen vi ändå ges. Besviken på hur folk inte kan behålla halstabletter (?) i munnen och muggar i handen. Besviken på enskilda spelarinsatser. Besviken på domare. Idag är jag nog besviken på det mesta som rör matchen, oavsett om det är rättfärdigat eller inte. Jag är precis som många av de styrelsehetsande i publiken ute efter en syndabock. Jag får nog leta länge efter den syndabocken för idag tror jag helt enkelt det enbart handlar om marginaler – marginaler som helt enkelt inte var på vår sida.

Även om spelet i tidigare matcher inte stämt till 100 % så har vi ändå fem raka allsvenska segrar på Råsunda sedan tidigare just på grund av att vi haft marginalerna på vår sida. Därför blir jag orolig idag när dessa marginaler lös med sin frånvaro.

Marginaler är ju förvisso synonymt med tur och tur har man inte den förtjänar man. Där tycker jag att IFK-spelarna gjorde bättre jobb för att förtjäna sin tur. Efter matchen pratade IFK-tränare Jonas Olsson om hur laget pratat om att göra jobbet för varandra och göra det över en hel match. Kanske är det också där i felet ligger för AIK idag, att vi inte jobbar för varandra. För många spelare står allt för ofta och tittar på och väntar på att en lagkamrat ska visa vägen.

På tal om lagkamrater som visar vägen – Daniel Tjernström. Ett föredöme på fotbollsplan och i princip den enda jag vill rosa idag (även om det finns fler bra insatser resultatet till trots). Han jobbade så hårt under första halvlek så han antagligen glömde bort att andas och verkligheten kom ikapp honom så pass att det från läktarhåll såg ut som Tjerna bara var sekunder från en hjärtattack. Kanske lite att ta i och det var nog inte så illa, men det är vad jag kallar att visa hjärta!

På något sätt känns det som att ett uppehåll just nu är rätt så välkommet. Vi har en trupp som till stor del inte orkat med det senaste tuffa spelschemat och inte en särskilt stark dagsform. Matchen den 11 september mot Trelleborg på bortaplan är på alla sätt en måstematch och då hoppas jag att killarna på riktigt har hunnit ladda om och stärkt sig rejält!

//Sparf

Fler intervjuer finns på www.aikfotboll.se

Idag tillbringade jag kvällen genom att sitta på Ullevis läktare och bevittna GAIS-Djurgården (jag passade på när jag ändå var i trakten). Jag blir påmind genom Ullevis gräs och betong om den absurda förändringen som har inträffat på mindre än ett år i AIK. Att blicka tillbaka på fjolåret med ett leende på läpparna är för länge sedan en förlorad möjlighet. I nuläget står vi istället framför en av de svåraste perioderna på mycket mycket länge…

Precis som 2004 så präglas AIK av kritik mot de ledande makterna inom föreningen, dålig ekonomi, våld och hot samt skrämmade sportsliga resultat. Allt känns med andra ord otroligt deprimerande. Under gårdagen försvann även den sista drömmen om Europaspel det här året, något som resulterade i ännu en käftsmäll mot oss supportrar. Det är bara att inse: AIK Fotboll är just nu en väldigt sjuk patient och jag har f*n ingen aning hur vi ska se till så att den börjar må bättre i framtiden.

I en så pass stor förening som AIK, där fansen har en enorm passion och hängivenhet till klubben, så uppstår det naturligtvis olika synpunkter på hur klubben drivs. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara, tyvärr så känns det idag som att splittringarna är större än någonsin. Precis som Carl skriver i inlägget nedanför så är det svårt för oss på Blackbeat att kritisera vår arbetsgivare. Självklart kan vi vara missnöjda med saker och ting men det vore orimligt av oss att totalsåga föreningen på vår egen blogg (om jag nu hade känt för att göra det). MEN jag förstår samtidigt att ni där ute är trötta på att höra samma tongångar hela tiden. Det är inte meningen att vi ska förmedla en falsk bild av dagens AIK.

Vad jag försöker komma fram till genom det här inlägget är att vi på Blackbeat faktiskt lider precis lika mycket som ni där ute. Vi hatar att vara i den här sitsen. Precis som jag skrev tidigare så vet varken jag eller mina arbetskamrater hur vi ska rädda AIK just nu. Det jag däremot är övertygad om är att mer turbulens inte kommer att gynna klubben i dagens situation. Jag antar att alla är medvetna om den manifestation som ska hållas under de första 10 minuterna på Råsunda under söndagen. Jag hoppas innerligt att de allra flesta reser sig upp och visar att vi i AIK i alla fall är enade i det här fallet. Att vi visar styrka i en riktigt tung period. Jag ber er alla att ställa er upp trots er bitterhet gentemot styrelsen och allt annat som kan anses vara fel i dagens AIK. För mig handlar det inte om att stödja den ena eller den andra parten, det handlar om att visa en enighet trots alla bekymmer. En enighet gentemot onödigt våld och onödiga bötesbelopp.

Jag vill även upplysa er om att jag inte är en person som ser negativt på den supporterkultur som har präglat AIK:s hemma- och bortamatcher under en så lång tid. Supportrarna gör AIK till AIK. För mig är det en solklar slutsats. Utan den brinnande passionen från Råsundapubliken så existerar inte det AIK vi älskar. Men i ärlighetens namn måste någonting ändras, allt våld och hat hotar att förstöra föreningen. Dagens situation är definitivt inte hållbar i längden! Jag saknar däremot, enligt mig själv, kompetensen för att svara på vilka förändringar som ska genomföras.

Jag förstår om jag har 35 kommentarer imorgon där hälften anser att jag ignorerar diverse problem inom dagens AIK. Men mitt arbete går ut på att informera och jag ska alltid göra det bästa för klubben. Vi kan omöjligt ta ställning i känsliga frågor här på Blackbeat och jag ser inte heller någon anledning att yttra det här missnöjet på Råsunda i det prekära läge vi befinner oss i – de sportsliga resultaten kommer inte att förbättras iår genom att styrelsen försvinner. När säsongen är slut så finns det tid för eftertanke och förändringar om det nu är vägen att gå.

I dagens läge är jag bara säker på en sak:

På söndag har vi en gyllene möjlighet att visa oss starka.
Stå upp för AIK!

Lukas Arndt

Det var länge 1-0 och miljoner på kontot. Att Viasats webbsändning var usel och att AIK inte direkt spelade drömfotboll i första halvlek kändes underordnat det faktum att drömmen om fortsatta äventyr i Europa levde!

Ja, det var fan en riktig skitkväll igår. Viasat inte bara havererade. Den tjejen på Viasat min kompis pratade med innan sändningen intygade att ”nä, vi har aldrig några problem med våra sändningar” och ”men det är många som ringer och är oroliga”. Klart vi är oroliga!!! Vi har fan genomlidit den ena usla webbsändningen efter den andra. Vakna alla klåpare som sänder webb-tv. Köper man en jävla produkt så ska det funka. Hur många orkar egentligen följa upp och kräva tillbaka sina 99-149(!) kr?

Nåja, till matchen. Första halvlek såg helt ok ut. Vi får ett flytmål och vi försvarar oss ganska bra. Det finns lite lugn och inte alltför många bollar sparkas bort i desperation. Detta trots den i mina ögon fega, eller ska vi säga taktiska laguppställning som Miller hade ställt på banan.

Men borde inte Bangura spelat på topp hela matchen? Han var riktigt dålig på kanten (förutom målet), då han sprang in i banan med boll, höll på att orsaka en straff och allmänt uppträdde som en forward på en yttermittfältplats. Not good. I övrigt är han en fantastisk anfallare.

Att Dulee inte var på planen från början var helt ok. Det handlade länge om att försvara ett avancemang. Men att han inte kommer in när bulgarerna gör 2-1 är helt fel. Mig veterligen så var han inte avstängd.

Hursomhelst. Efter att tappert ha krigat i 50 minuter så börjar resan från himlen till helvetet. Och jävlar vad kort den resan är. På fem minuter vänds världen upp och ner. Det sjuka är att det går så fort att jag inte hinner bli ledsen. Jag bara krasst konstaterar att jaha, nu var det kört. Eller i alla fall. Nu ska det mycket till.

Ni som läser Blackbeat kanske inte förstår att vi har lite svårt att såga AIK vid fotknölarna. Det är liksom inte vår uppgift och om jag talar för mig själv så är det inte heller kul att göra det. Jag är helt enkelt en person med mycket tålamod och förlåtande i mig. Jag har ju sett att AIK  oftast försöker så gott de kan och kan heller inte då kritisera dem.

Men i den andra halvleken efter att Levski gjort 2-1 tappade jag tålamodet. Jag kunde inte förstå varför AIK spelade som om de försvarade en ledning. Om jag hade en DVD från andra halvlek så skulle jag nog kunna räkna 50-60 gånger då AIK:are slog ifrån sig helt i onödan. Av det skälet får de nu min kritik och den gäller alla spelare. Inte för att den betyder något. Miller får också kritik. I mina ögon borde han sett till att få in NÅGON med lust att transportera bollen. Flavio som varit under isen ett tag kom in och gjorde det banne mig bättre än de andra. Visst tappade han en boll här och där, men han vågade åtminstone sätta foten på bollen och vänta in en medspelare. Det är ofattbart att man spelade desperationsfotboll i 40 minuter.

Så , nu är jag klar.

Nya tag på söndag. En dröm har krossats. Ett mål återstår.

För övrigt så tycker jag fortfarande att det är sjukt viktigt att vi supportar börjar närma oss varandra gällande acceptans. Läs mitt senaste inlägg om ni inte gjort det. Ett stort problem är att vi åkte ut Europa Leuage, ett större är att vi riskerar att åka ur Allsvenskan, men det största är att vi håller på att tappa vår publik och attraktionskraft. Man behöver inte vara kompis med alla, men man ska banne mig kunna acceptera varandra. Ingen som håller på AIK är Gud och kan bestämma vilka måttstockar som gäller för att avgöra vem som är AIK:are eller inte.

En oengagerad årskortinnehavare är fortfarande en årskortinnehavare. Money is money and money is football. Man kan sjunga på norra fast västra sitter tyst.

AIK var länge nära gruppspelet till Euro League men det som via liveuppdateringar på telefonen länge såg ut att bli en härlig afton utmynnade istället i kraftigt antiklimax. Någonstans hade det känts bättre att förlora med 4-0 och inte ens vara nära. Nu grämer jag mig ännu mer över att vi faktiskt inte lyckades vinna hemmamatchen på Råsunda förra veckan. Och jag tänker även på om vi fått behålla våra bästa spelare från förra året. AIK gör en mycket bra prestation över två matcher mot ett Levski Sofia som är väletablerat i de här sammanhangen. Men totalt sett går bulgarerna vidare rättvist efter vad jag läst.

Var inne på det här med förlorade spelare redan igår när jag såg Köpenhamn – Rosenborg där i stort sett halva lagen antingen var svenskar eller i alla fall ex-Allsvenska spelare. Spelare som kanske inte kommer komma till större lag i sina karriärer men som befinner sig i Norge och Danmark för att man helt enkelt tjänar bättre stålar där. Det är väldigt synd att vi ska behöva stå som ett U-land inom klubblagsfotbollen på grund av att vi inte kan konkurrera ekonomiskt. Kan vi erbjuda samma löner i Sverige så stannar dessa spelare kvar här och de bästa lagen slipper splittras. Från AIK:s startelva mot Göteborg i sista omgången av Allsvenskan förra året har sju spelare lämnat. Sju av elva. Det säger sig självt att det gör det hela väldigt svårt. Och ändå är vi alltså bara ett mål ifrån avancemang. Det viskas även att Levskis andra mål var en domartavla och att bollen faktiskt var över kortlinjen…

Nu finns det som jag ser det två saker vi kan sträva efter för att få hösten att kännas bra igen. Först och främst att hålla oss kvar i Allsvenskan naturligtvis och sedan att komma före det där blårandiga laget. Då får säsongen på något sätt summeras som acceptabel efter hur det sett ut långa stunder.

Någonstans kan jag känna sentimentalt att minnena från förra året ändå väger upp mycket av den bedrövelsen vi känner i år. Hade jag fått välja mellan två tredjeplatser i rad eller förra året följt av dagens tillstånd hade jag valt det aktuella alla dagar i veckan. Och när jag skriver tillstånd menar jag sportsligt. Dubbeln förra året som kompletterades med trippeln i våras är minnen vi alla bär med oss. Och det är minnen som värmer. Sätt på Guld-DVD:n och må lite bättre.

Ibland så kan det blåsa kalla stormar.
Ibland kan himlen vara ganska grå.
Men när det gäller laget som vi älskar.
Så skiner solen snart på oss ändå!

/Oscar

Returmötet mellan PFC Levski Sofia och AIK som spelas i Sofia, Bulgarien torsdagen den 26 augusti 2010, kl 20:30 (lokal tid) kommer att sändas live av Viasat OnDemand. Matchen kostar 99 kronor och sändningen börjar 19:30 (svensk tid).

Information samt beställning av matchen görs på viasatondemand.se eller
genom att klicka på Viasat OnDemand logotypen till höger.

Igår vid slutsignalen så kände jag mig så där fullständigt tom och jag nästan skakade lite inombords, en besvikenhet jag nog inte upplevt tidigare i år, kort sagt riktigt surt!

Matchen vi genomförde var verkligen inte perfekt och det var en sådan match i alla fall jag förväntat mig på förhand. Vi skulle få problem att fånga upp Örebros vassa mittfält anförda av Nordin Gerzic och mycket skulle handla om att backa hem.

Vad jag själv inte hade räknat med var däremot att vi skulle ha en så pass stor motståndare i huvuddomare Stålhammar. Nu gillar inte jag att gnälla på domare så värst mycket och i första hand handlar det om att vi som lag inte presterar mer än en domare som håller ojämn nivå. Ändå ställer jag mig frågandes till många av de domslut och framför allt gula kort som delades ut av domare Stålhammar. Den sista frisparken är i mitt tycke mesigt dömd också, så klart att RÅP inte ska ha handen där uppe, men sådana situationer förekommer över plan hela tiden under en match (utan att beivras) och i denna situation var det ovanligt milt sett till mycket annat – Stålhammar faller i mitt tycke för hur ÖSK:s Ajdarevic förstärker situationen och misslyckas med att bedöma själva förseelsen. När ÖSK tar till bryska medel för att stoppa till exempel Bangura så verkar Stålhammar titta åt något annat håll, detta gäller i och för sig inte bara Stålhammar, Bangura har blivit hårt stoppad många matcher utan att få gehör från domare. Talande för en sådan situation tycker jag bilden nedan är när ÖSK:s Almebäck leker magväska på Bangura (som för övrigt inte ens blev frispark). Gällande de gula korten så ställer jag mig framför allt frågandes till dem på Viktor och Dulee, jag förstår fortfarande inte riktigt hur Stålhammar bedömde dessa situationer. De gula korten faller ju riktigt oturligt också då 3 av 4 gula kort igår renderar i avstängningar till nästa match. Till nästa match har vi alltså Pavey, RÅP och Viktor avstängda.

Kan tillägga att till nästa match har vi ytterligare tre spelare som riskerar avstängning efter gult kort, nämligen: Per Karlsson, Dulee Johnson och Walid Atta. Sistnämnda spelare vet vi ju såklart inte om han spelar (men intressant att se vad som sker nu när vi drabbas av avstängningar) men en mindre mardröm att få åtminstone de förstnämnda två avstängda till bortamatchen mot Trelleborg.

Hur som helst, åter till gårdagens match, där jag tycker vårt största problem är att vi inte får fatt i ÖSK:s innermittfält. RÅP är bra på att täcka upp ytor, men där tar det slut, i alla fall sett till gårdagens insats. Även om han är flitig i hemjobbet så blir han alldeles för många gånger ett rundvattenmärke (bland annat vid den avgörande frisparkssituationen). Samma sak tycker jag många gånger gäller Tjerna, han rundas gång på gång av ÖSK-spelare (även om han de flesta gånger löper ikapp och gör det svårt för sin motståndare ändå). Tycker vi inte hade någon riktig bollvinnare på plan igår och jag saknade riktigt mycket avstängde Helgi Danielssons kvaliteter. Jag personligen hade annars gärna sett Walid Atta på innermittfältet igår, tror det hade passat honom med den matchbilden. Ja, jag struntar i Walids kontraktsituation och tycker han ska spela tills han inte är kontrakterad.

Tråkigt att se för övrigt hur pass dåligt vårt kantspel är många gånger just nu. Efter VM-uppehållet hade vi en riktigt positiv trend på gång med just kantspelet, något som verkar ha uteblivit totalt nu. Catovic var igår totalt iskall utöver det ryck och relativt farliga skott han hade i första halvlek. Lorentzon verkar också ha en bra bit kvar till matchformen även om han hotar piggt stundats, framför allt verkar han match efter match försvinna helt så fort en andra halvlek stundar. Det går för övrigt lite utöver mitt förstånd när jag sett repriser och stillbilder som den nedan hur Lorentzon kunde missa ett så öppet läge som han bjöds på i första halvlek.

Men, men… med lite distans till matchen tycker jag ändå inte att allt är nattsvart. Vi har förvisso problem att göra mål fortfarande men jag tycker ändå spelet ser stabilt ut (betydligt bättre än i våras). Vi verkar match efter match anpassa oss bra efter motståndet men har bara små marginaler emot oss (och ibland med oss som mot BP och GAIS). Av de lagen som huserar i botten tycker jag ändå vi ser ut att vara ett av de starkare och vi sitter på spelarmaterial med mer spetskompetens än övriga konkurrenter (läs Bangura, Turina). Nu är det till att ladda om batterierna för två riktigt tuffa matcher mot Levski på bortaplan i Sofia och sedan IFK Göteborg hemma på Råsunda.

Matchen mot Levski kommer att kunna ses genom Viasat on Demand och matchen mot IFK Göteborg ses såklart på plats. Alla till Råsunda!

Efterspelet till AIK:s match mot PFC Levski Sofia igår kväll var skamligt!

Som en supporter till AIK (eller vilket annat lag som helst för den delen) så vill man oftast att det ska gå bra för sitt lag, man glädjs när det går bra och mår dåligt när resultaten går emot. Man stöttar sitt lag så gott man kan helt enkelt.

Vidare kan vi nog vara överens om att alla som anser sig vara AIK:are vill AIK:s bästa och att klubben ska må så bra som möjligt och få så bra resultat som möjligt.

OM man nu vill AIK:s bästa, är det då rimligt att efter matchen bedriva stenkastning mot ett motståndarlags spelarbuss(!) som vilken ”reclaim the streets”-ungdom som helst?

Är det rimligt att i och med detta låta 10000-tals AIK:are (återigen) på sina arbetsplatser/skolor få försvara sig och förklara varför man hejar på AIK trots det som en i sammanhanget liten grupp människor har ställt till med?

Gagnar det här AIK? Är det här vad AIK behöver nu när vi inte direkt rosar marknaden i någon större omfattning och läget är tillräckligt illa som det är?

Vi i Smokinglirarnas styrelse kan inte i vår vildaste fantasi förmå oss att svara ja på någon av ovanstående frågor. Om någon nu mot förmodan kan det är ni välkomna att maila oss på styrelsen@supporterklubben.com

Vi älskar AIK. Det är därför vi lägger ner timmar av ideellt arbete och arrangerar resor till alla möjliga och omöjliga ställen för att heja fram AIK. Våra medlemmar gör det och vi vill tro att även de som var med och ställde till en massa jävelskap igår gör det också.

Men visa det då för h*e på ett vettigt sätt och sluta pissa på AIK, för det är i våra ögon (och många andras) det som görs med de handlingarna som ägde rum igår.

Som ideell supporterförening tappar man sugen att fortsätta bedriva verksamheten när det arbete man lägger ned raseras på grund av horribla handlingar. Skulle det visa sig att någon av Smokinglirarnas medlemmar deltagit i handlingarna så kommer vederbörande givetvis att fråntas sitt medlemskap i föreningen då det bryter mot våra stadgar.

Det är nog nu!
Vi anser att personerna som var delaktiga i det som skedde bör stå för det som de har gjort. Gå upp på kansliet, be om ursäkt för den skada de åsamkat klubben och ta sitt rättmätiga straff för det.

STÖD AIK!

// Styrelsen Smokinglirarna