Nä, det är jag nog inte alls. Vad som däremot är uppenbart är att det är väldigt viktigt för många supportrar att få poängtera hur mycket AIK:are de är och hur man måste göra för att bli så mycket AIK:are. En skrämmande stor del av oss engagerade supportrar har en tydlig bild av vad som krävs och många uttrycker det gärna i kommentatorsfält och i andra forum( GF). Jag tänker inte sätta mig på de höga hästarna och påpeka att jag aldrig har flinat åt någon medgångsnisse man stött på vid en släktträff, på krogen, i tunnelbanan, ja var fan som helst. Vi är ju överallt.
Framför allt när jag var yngre och lade en större del av min identitet i AIK så hånade även jag andra gnagares supporterskap, om än inte lika hårt som folk gör på nätet. Och jag skall också villigt erkänna att året i Superettan var extra engagerande då det kändes som om det var en större procent ”riktiga” supportrar.
Men med den senaste tidens turbulens kring klubben, så skäms jag lite när jag tänker på hur den yngre Carl resonerade. Jag vill förtydliga att jag inte på något sätt tillhörde någon fraktion eller supportergrupp, min tillhörighet bedyrades genom en ständig närvaro. Inte heller kastade jag saker eller slogs, men fingerpekandet och könsordsskrikandet höll en hög (låg) nivå. Gränsen för mig gick där den går för de flesta. Lagen, helt enkelt. När jag var som mest busig i mitt supporterskap, så hade jag kanske kastat femkronor på Andreas Johansson, om det inte skulle straffa klubben ekonomiskt, sportsligt eller mig personligen.
I dag är jag till viss del en annan person. AIK är fortfarande viktigt, men min identitet är i dag inte tillnärmelsevis lika beroendet av mitt förhållande till AIK. Detta tror jag är en vanlig utveckling bland de som växt upp med AIK. Livet fylls av andra saker helt enkelt. Man är inte mindre AIK:are för det. Man är fortfarande AIK:are. Men för att man ska ha lust att gå på matcher, introducera nästa generation för AIK (sina barn), med mera, så behöver det vara en hyfsat trivsam upplevelse att gå till Råsunda.
De finns många som tycker att om du inte är så här mycket AIK:are så vill vi ändå inte ha dig på Råsunda.
Säg att vi målar upp den ”perfekte” supportern. Hur ser han/hon ut?
Går på alla hemma och bortamatcher.
Sjunger positiva ramsor i nittio minuter.
Är medlem och röstar i alla medlemsfrågor.
Framför på ett städat sätt sina synpunkter till styrelse och ledning.
Värvar fem likasinnade supportrar varje säsong.
Jag vet inte hur många sådana ”perfekta” supportrar det finns. Kanske 10, 50, max 500?
Hursomhelst är det en omöjlighet att alla ska vara perfekta eller likadana. Precis som att vi har olika jobb, intressen och bakgrunder, så befinner vi oss också i olika skeenden av livet. En stor homogen supportergrupp är alltså en vetenskaplig omöjlighet. Såvida vi inte förbjuder vissa supportrar och då menar jag inte de som kastat sten, utan alla de som inte är ”perfekta” och har rätt supporterskap.
Vi kan aldrig någonsin bli en dominerande nordeuropeisk fotbollskraft om vi har 500 perfekta supportrar som total publik på våra matcher. Vi måste ha de som kommer ibland, de som inte sjunger, de som sitter, de som står, de som går med fem minuter kvar. Vi behöver inte vara så rädda för detta. En blandad men stor publik innebär inte att AIK:s själ går förlorad. Det är snarare en förutsättning för att vi ska kunna vända skutan innan vi går på grund fullständigt. Vi har inga flytvästar i form av oljeshejker, tveksamma ryssar eller snorrika jänkare. Vi behöver bygga upp vår ekonomi genom publika och sportsliga framgångar. De går hand i hand. Vi ska inte sälja ut ståplats. Vi vill behålla den fantastiska ljud och bildkuliss som norra bidrar med. Men vi måste kunna samexistera med övriga läktare och AIK:are.
Den yngre Carl hade haft svårt att acceptera detta. Och jag vet att många har det i dag. Jag förstår det. Men hur olika vi än ser på saken så är AIK:s framgång det enda som betyder något i slutändan. För att vi skall nå dit krävs det att vi som supportrar börjar acceptera varandras olikheter och inser att många alltid är bättre än få. Åtminstone i fotbollsammanhang.







