Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan. Om resultattavlan på Rambergsvallen hade visat 1-0 istället för 0-1, så hade hoppet var skrämmande nära att lämna AIK. Det är förvisso 7 omgångar kvar och 21 poäng att spela om, men just nu handlar den jämna bottenstriden om moral och trender (hej då BP?). Det hade varit förbaskat jobbigt att ha en förlust i ryggsäcken inför matchen mot Kalmar. Nu står istället AIK mer rakryggade och mer övertygade om att hålla sig kvar än på mycket länge. Det är fakta att bra spelare kan bli mycket dåliga fotbollsspelare utan det rätta självförtroendet. Efter en godkänd första halvlek och ett välförtjänt ledningsmål så kändes det helt plötsligt som att alternativen var fler och att kvaliteten var så mycket bättre. Helgi Danielssons ben kändes lite längre än förut, lite mer kapabelt att stoppa den där jobbiga genomskäraren. I lördags fintade Backman bort sin anfallare. I matchen mot Trelleborg assisterade vi dem istället.

Den kanske största skillnaden var att i lördags så gjorde vi ett mål på ett helt vanligt anfall. Tidigare har vi nästan alltid fått dem mer eller mindre gratis. Målet uppkommer genom tre kvalitetsmoment som vi inte är vana att se hos dagens AIK. Lorentzons kross över mot Pavey. Paveys perfekta inlägg. Lundbergs hårda nick. Det är egentligen så absurt, skillnaden mellan depression och glädje hängde på en 19-årings förmåga att träffa bollen med sin panna. Nu gjorde han det och OJ vad viktigt det var.

Om säsongen 2009 smakade guld så har säsongen 2010 smakat 2 år gammalt kadaver. Resan till himmelen byttes ut mot en stor jäkla fallucka ner mot ett helvete bestående av Starke Arvid arena och Stadsparksvallen. Jag vill inte påstå att lördagens vinst var den sista möjligheten till räddning, för det finns fortfarande så många poäng att spela om, men det jag kan säga är att jag inte hade velat se AIK-Kalmar med samma hemska känsla som jag började bevittna Häcken- AIK med.

Nu är möjligheterna stora att AIK, med kraft av ett mer välfyllt Råsunda än vanligt(?), kan besegra ett Kalmar i ingenmansland.  Och som sagt, de möjligheterna hade varit hälften så stora om resultattavlan hade varit det omvända Rambergsvallen.

Det är nästan svårt att komma ihåg när det var såhär glada miner på Karlberg senast. Tabelläget är fortfarande akut men trenden är i alla fall på uppåtgående.

För att summera: Vinsten mot Häcken kan vara den viktigaste på väldigt länge.

KÄMPA AIK

***********

Intervjuer med matchvinnarna Kenny S och Viktor Lundberg finns på hemsidan.

***********

Vill avsluta med att nämna Maripuu och Lorentzon som enligt mig verkligen skötte sig bra i lördags. Sen kan man självklart inte blunda för Dulee…

//

Lukas

Nej, sanningen är inte riktigt så enkel, men fan vad skönt med tre poäng (på bortaplan!) och vissa tendenser till en spelvändning! Även om jag inte vet om dagens match är så mycket en spelvändning utan mer prov på Häckens brist på kvaliteter (kunskap?) för att kunna utnyttja våra svagheter. Häcken är ett offensivt starkt lag i normala fall, något man totalt misslyckas med att visa idag. Kanske var Helgis fula stämpling av John Chibuike i första halvlek viktigare än vad man kan tro, dels för att Chibuike är en bra spelare som fick kliva av men främst för att det förstörde mycket av Häckens balans.

Vår egen insats känns ändå riktigt trevlig och skall inte förglömmas. Eller ja, vi bjuder ju inte på någon bländande fotboll, men mäter vi dagens insats med den utslitna linjal vi erbjuds från tidigare insatser så är denna match ett underverk – den mäts antagligen en bra bit utanför linjalen.

Det känns som att Häckens matchplan rätt tydligt var att pressa oss väldigt högt, vinna boll tidigt och utnyttja vårt svaga självförtroende (något jag vill minnas Peter Gerhardsson sa om införplanerna redan efter vårmötet på Råsunda). Vi står däremot upp riktigt bra, låter oss inte blir stressade och även om mängden långbollar knappast är receptet på skönfotboll så gör vi det tillräckligt effektivt.

Ibland blir det såklart frustrerande att många offensiva löpningar uteblir och vi måste börja om våra anfall från backlinjen gång på gång – men jag antar att det är naturligt resultat av det säkerhetstänk (först titta bakåt sedan framåt) som just nu finns i många spelares huvuden – och idag gick det ju vägen!

Dessutom riktigt skönt att se Dulee från start, något vi tjatat om här på Blackbeat ett bra tag nu. Även om Dulee inte uträttar stordåd idag så bidrar han med ett lugn och vågar vårda bollen på ett sätt som är välbehövligt i en skock med bristande självförtroenden.

Riktigt skönt att Viktor Lundberg får stänka dit ytterligare ett mål idag. Jag berättade här tidigare i somras om hur plågad Viktor var för en missad målchans i slutet av bortamötet mot Mjällby och hans bekymmer om vad det betydde för hans framtida framträdanden i AIK-tröjan. Nu har han alltså gjort mål två matcher i rad och kanske är det dags att talangen blommar ut på riktigt? För övrigt kan jag dra en anekdot från torsdagens träning när Viktor ensam spatserade från träningsplan på Karlberg. Bärandes på en boll under vardera arm och en tredje kickandes med fötterna, lite mör i benen från ett fullt träningspass men ändå de dryga 500 metrarna ner till klubbstugan utan att bollen rörde marken… vet inte om killen har för mycket ”fritid” eller bara är alldeles för bollkär.

Annars ett stort plus till Martin Lorentzon som jag tycker gör ett riktigt bra jobb i det tysta i backlinjen idag. Tidigare har jag varit lite orolig så fort Martin fått spela ytterback (även om det är hans naturliga position) utan hellre sett han högre upp i banan, men idag tycker jag att han är riktigt bra.

Min stora förhoppning nu är däremot att kollega Tersman Toll har rätt i sin profetia om betydelsen av en bortavinst i det här läget. Kanske är detta precis vad som behövdes för att vi åter igen ska känna lite trygghet, våga lite mer i löpningar, söka efter passningsalternativ innan vi söker efter en reservplan om passningen misslyckas, osv. Vi behöver inte vänta länge för att se – redan på onsdag är det dags igen då vi tar emot Kalmar på Råsunda. Tills dess suger vi rejält på den här karamellen, laddar batterierna och på onsdag ger vi järnet!

ÄLSKA AIK!

//Sparf

Värt att nämna:

x Niklas Backman stod för dagens snyggaste när från ingenstans fick för sig att lobba över Kenny S i målet. Kenny var chanslös och Backman kostade på sig ett hånfullt leende efter delikatessen. Avslutet fastnade tyvärr inte på film.

x Intervjuer med Per Karlsson och Christer Swärd är publicerade på hemsidan.

x Jag kommer inte att resa med till Göteborg på grund av att jag måste arbeta på annat håll och därmed  blir det inga intervjuer förens på måndag.

Imorgon väntar, som de allra flesta vet om, något av en ödesmatch. Vi får bara hoppas att AIK inte kommer hem tomhänta från Göteborg.

KOM IGEN NU GNAGET!

/ Lukas

Efter att ha läst ärkeängeln Robert Lauls senaste inlägg i hans roliga och ibland folkbildande blogg, man kan vara journalist på Sveriges största tidning fast man är öppen med sina klubbsympatier, så väcktes återigen lite funderingar som jag har kring förbundets roll som samordnande organ i svensk fotboll.

Lauls inlägg på aftonbladet handlade om en kille, troligtvis AIK:are, som försökte få ett svar från förbundet på frågan vem som skall straffas om något kastas in från den del av läktaren som förbundet själva förfogar över. Svaret från förbundets informationschef Jonas Nystedt var att som jag förstod det så var klubben tidigare skyldig att betala bötern. Nu är det dock ändring och top man himself, LÅ-Lagrell säger på förbundets hemsida:

-    Vi har och tar självklart det strikta ansvaret för vår del av läktaren. Vi kommer att be Disciplinnämnden att delge oss vad den här förseelsen normalt skulle innebära i straffavgift för en arrangör. Vi betalar sedan detta belopp och skänker pengarna till välgörande ändamål, säger SvFF:s ordförande Lars-Åke Lagrell.

Kanon! Och nu kommer jag till själva poängen i mitt inlägg, nämligen förbundets ansvar. Till att börja med kan ju de pengarna som Lagrell vill skänka gå till något välgörande ändamål inom svensk fotboll. Exempelvis en fond där man samlar 70% av alla läktarproblematiskt hänvisbara insamlade böter från varje Allsvensk säsong.

Jag tycker att vi har ett bra system i vårt samhälle där man inte bara straffar folk som missköter sig, inte kan få jobb, har problem hemma osv. Man försöker faktiskt hjälpa sina medborgare att bättra sig själva, hitta jobb, få vård, med mera.

Men så fungerar tydligen inte den svenska fotbollsfamiljen, där Lagrell onekligen med sina närmaste måste räknas som mamma och klubbarna som hennes barn.

Vi och många andra klubbar i Allsvenskan bestraffas varje år med böter för tråkiga saker som sker på och utanför läktarna. Ibland bestraffas vi dessutom för att vi skriver ”fria Isaac David” på en banderoll, eller liknande humanistiska, men politiska budskap.

Tänk vad enkelt det är att endast bestraffa. Det är precis lika enkelt som att hata. Och precis lika menlöst.

Det borde ju vara i förbundets intresse att sätta sig ner med klubbarna och stora seriösa supporterorganisationer för att komma fram till hur man tillsammans skall hitta en balanserad nivå av förslagsvis mycket KÄRLEK och lite hat som skall få råda på läktarna.

Att vi har problem med fotbollskvaliteten i Allsvenskan är väl ingen hemlighet. Och det är faktiskt inte bara höga skattesatser som står som ensam negativ faktor i försämringen av Allsvenskan.

Låga publiksiffror är ett annat stort problem. Och ju större totalböter AIK och andra drabbade klubbar får betala ju fattigare blir klubbarna och folk slutar gå på matcherna om de känner att stämningen är allt för negativ.

Det går helt enkelt inte att straffa Allsvenskan i form. Inte heller går det att straffa AIK och andra klubbar tills de får ordning på sina arrangemang.

Det allra finaste som vi har i svensk fotboll utanför klubbarna, förutom Tjerna, är vårt landslag i fotboll. Det verkar de flesta i förbundstoppen i alla fall tycka och svenska folket i allmänhet.

De flesta rationella människor borde förstå att en bra Allsvenska är lika med ett bättre landslag?

Vi får inte en bättre Allsvenska som spiralen ser ut nu.

Nej nu är det dags att förbundet börjar ge lite mer och tydligare tillbaka till klubbarna och börjar agera som den ansvarsfulla mamma de flesta av oss har. Ni får vara chefer till en av landets viktigaste och mest passionsfyllda underhållningsprodukter. Ni får bära frukten och sola er i glansen av Allsvenska KLUBBARS fostrade fotbollsspelare som deltar i VM och EM-turneringar.

Snälla! Förstå som våra mammor, våra tränare, våra lärare och våra landsfäder har gjort i hundra år, att bestraffning inte löser något på lång sikt. Vi vill ha och borde få hjälp att tillsammans lösa våra problem.

Ni kanske inte vet vad som behöver göras. Men att starta en dialog med de inblandade kostar inget annat än ert faktiskt pliktskyldiga engagemang.

Allt ni behöver göra är att fråga.

KROSSA HÄCKEN!

Lukas Arndt och bloggarna David Sparf och Carl Tersman Toll diskuterar hur startelvan kan formeras inför matchen mot Häcken.

Vi beklagar om Carls ansikte stundtals bara syns till 50%!

Nedanför följer även en pratstund med AIK-talangen Niklas Maripuu och på den officiella hemsidan finner ni även en kortare intervju med Pontus Engblom.

Jag var på plats under dagens träning för att kolla läget med laget efter lördagens fruktansvärda förlust mot Trelleborg. AIK körde en ganska lång träning med olika spelmoment där bland annat ena laget skulle spela sig förbi pressen hos motståndarna. Förutom det så var det inläggsövningar med avslut på en-touch som stod på schemat. Träningen avslutades med tvåmålsspel. För att summera: en helt vanlig träningsdag på Karlberg. Lite bilder från träningen finner du inbakat i en intervju med Dulee Johnson som är publicerad på www.aikfotboll.se.

Daniel Gustavsson och Niklas Maripuu tränade inte under tisdagen på grund av att båda dragit på sig lårkakor efter att ha spelat med Väsby igår. Christoffer Eriksson har tagit bort gipset och kommer börja träna med boll i slutet av veckan. Gabriel Özkan kör alltjämt rehab.

************

Efter dagens träning passade  jag på att ta en liten pratstund med en av de juniorer som har tränat med AIK den senaste tiden. För er som är frekventa besökare på Karlberg så känner ni säkert igen Emil Skogh (vänsterback) och Philip Gustavsson (mittback). Emil och Philip, båda födda 93, har sporadiskt tränat med AIK under sommaren och ska nu under hösten träna med laget permanent under tisdagar, onsdagar och torsdagar. Philip Gustavsson var även med på bänken i matchen mot Öster i Svenska cupen. Övriga dagar är det träningar och matcher med AIK:s juniorer (stundtals träningar med Väsby) som gäller för de båda spelarna.

Jag frågade Björn Wesström av vilken anledning Emil och Philip tränade med A-truppen, Björn svarade att det är både för att fylla ut träningsgruppen samt att dessa spelare är så pass bra att det är intressanta för framtiden.

*************

Emil, hur länge har du tränat med AIK och hur länge till kommer du fortsätta hos herrlaget?

- Jag började träna med laget för några veckor sedan och efter en bra träningsvecka fick jag förra veckan besked om att jag skulle börja träna permanent med laget under hösten. Förutom det så tränar jag med juniorerna.

Hur är det att träna med herrlaget, vilka är det tydligaste skillnaderna mellan att träna juniorfotboll och herrlagsfotboll?

-Det är färre tillslag nu jämfört med när man tränar med juniorerna, mycket mer one-touch spel. Sen är det snabbare spel hela tiden och mer kraftfulla närkamper så man måste vara mer noggrann i sitt spel.

Hur är dialogen mellan dig och tränarna i A-laget?

- Jag är inte så bra på engelska så jag svarar mest på tilltal från Miller. Jag pratar mest med Christer Swärd som blir lite som ett stöd ute på planen.

Vilka spelare har du blivit mest imponerad av under din tid hos AIK?

- Jag har blivit mest imponerad av ledarfigurerna i laget så som Tjerna, Kenny och Nisse.

Du spelar ytterback i vanliga fall, vem vill du inte möta i duellerna?

- Det skulle i så fall vara Nisse och Pavey, de spelar rätt hårt, självklart vill man möta bra spelare, men om man får välja så undviker man gärna dem på sin kant.

Hur mycket känner du av på stämningen när det går dåligt för laget, som till exempel efter en 4-1 förlust mot Trelleborg?

- Jag känner absolut av det, till exempel som idag när tränaren gick igenom vad vi kunde ha gjort bättre under matchen. Då stryks jag ju med i gänget trots att jag inte spelade. Fast det tror jag bara är nyttigt att vara med om. Så självklart kan man märka på stämningen när det inte går bra eller om det går bra. Själva atmosfären blir ju bättre när man har vunnit.

Hur mycket skiljer sig ledarstilen i herrlaget jämfört med juniorlaget?

I A-laget får man höra om man gör fel, slår du en felpass så får du höra det direkt. I juniorlaget kanske du först får en tillsägelse om du slår bort fem passningar. Sen får du faktiskt höra det mer om du slår bort en pass i A-laget jämfört med att du slår bort fem passningar hos juniorerna. Det är definitivt mer krav här.

Hur mycket känner du att du har utvecklats genom att träna med herrlaget?

- Jag känner absolut att jag utvecklas. När man kommer tillbaka till juniorerna kan man ibland tänka ”oj vad sakta det går”. Man hinner tänka mycket mer när man spelar med juniorerna. Så det är klart att det är skillnad.

Hur stor tycker du skillnaden är mellan dig och de andra spelarna i A-truppen rent kvalitetsmässigt?

- Jag känner att det går bra. Saken är den att du måste vara mycket bättre än de andra om du kommer upp som junior, du kan inte ha en normal träningsvecka och sen få möjligheten att spela, utan du måste verkligen imponera.

Tack Emil för att du tog din tid!

//

Lukas

x Intervjuer med Jens Andersson och Martin Lorentzon är publicerade på hemsidan.