Här kommer mitt fjärde inlägg. Satt precis och räknade dagarna här och insåg att det här blir det fjärde, och sista eftersom det är RÅPs tur imorgon igen och sen åker vi hem torsdag. Fick en känsla av att det skulle bli mer skrivande när jag fick uppdraget av Lukas inför lägret men det här hann ju knappt ens börja innan det var slut. Jag ska ärligt säga att det är skönt att det är slut snart. Då menar jag bloggandet för jag har inga problem med att vara i Turkiet, spela fotboll och hänga med bra polare dygnet runt. Grejen med bloggandet är bara att det är svårt att göra det underhållande för er läsare varje gång för livet på ett träningsläger blir lätt ensidigt. Vi gör samma saker varje dag. Går upp tidigt, tränar, käkar lunch, tar någon biljardmatch, lite tv-spel, någon film kanske. Skrivtorka är bara förnamnet. Faktiskt rätt otroligt hur alla bloggare har så mycket att skriva om varje dag. Har insett att det är bäst för mig att snart gå tillbaka till min lugna tillvaro och fortsätta titta snett på alla bloggar. Ni kommer alltså, även om ni kanske hade hoppats, inte få se mig starta en blogg när jag kommer hem! Små, korta twitterinlägg är min grej.

Dagens träning var rolig, riktigt rolig. Kan ha att göra med att jag var i det vinnande laget på tvåmålsspelet. Träningen började med lite löpning och teknikövningar i mittcirkeln innan det var dags för keepball med fem mål. Det ser ut så att man har två mål i vardera ände av spelplanen och ett mål i mitten. Målen är uppställda pinnar. Mål, eller poäng, gör man genom att spela bollen mellan pinnarna till en medspelare. Förra året hade vi alltid den här varianten av keepball på träning dagen innan match och det brukar oftast bli rätt bra tempo. Höjdpunkten under keepballen för min del var Sundgrens klack-tunnel på, jag tror det var, Crespo. Den satt ganska klockrent och Crespo var uppe på läktaren och tog sig några söta, turkiska baklavas. Tvåmålsspelet lyckades mitt lag vinna med (2-2-2) Sundgren, Fällman – Jag, Helgi – Viktor, Martin M. Det sjukaste under tvåmålsspelet var att jag, i sista matchen, lyckades göra två mål med vänsterbössan. Det, mina kära vänner, kan jag lova att det har aldrig någonsin skett tidigare.

Vet inte om ni kommer ihåg men jag skrev om Eddies glömda sladd till xbox-kontrollen och laddaren till datorn. Bara det var en mindre skandal. Det tar tydligen inte slut där. Jag fick igår reda på nyheten att han även har glömt laddaren till mobilen!! Undrar om han hittar hem från Arlanda på torsdag.

Har heller inte nämnt här att jag i lördags fick en lillebror. En framtida, stor fotbollsspelare och AIKare är alltså här. Har hela tiden sagt att han får några månader på sig innan jag kör igång träningen med honom. Vi kör ju med pulsband på varenda träning nu på försäsongen så tänkte ta ett snack med Johnny Nilsson om han har något pulsband i mindre size för Lill-Maripuu. Det är väl heller aldrig för tidigt med lite stretch- och styrkeövningar. Hårt jobb väntar. Skämt åsido så ska det bli jävligt skoj att komma hem på torsdag och hälsa på krabbaten.

Hade hoppats kunna ge er en rapport om biljardturnering men det har tyvärr inte blivit av. Får ta tag i det imorgon så vi kan utse en biljardkung. Lämnar också över ansvaret för sammanfattning av hela lägret på RÅP eftersom han tar sista inlägget imorgon. Han kan nog bjuda på något storartat. Nu tänkte jag dra ner till Bultens palats (Samlingshuset) och be Charlee lägga upp en stream på AIK-Växjö. Får tacka så mycket för mig för den här gången och, om gud vill, så hörs vi kanske på nästa läger. Inte särskilt troligt men jag kommer kanske, trots allt, sakna bloggen ändå. Den som lever får se.

Framåt!

/Maripuu

Vi förlorade alltså igår med 1-0 mot RNK Split. Det var ingen Allsvensk match, det var ingen cupmatch och det var heller ingen Europa League match. Det var bara en träningsmatch så resultatet är inte så viktigt. Det stämmer inte. Det är alltid viktigt att vinna och det försöker vi göra varje match oavsett betydelse. Men just denna match ska vi inte dra så stora växlar på.

Hade inte tänkt ge mig på ett matchreferat. Antar att Svenskafans killarna sköter den biten. Det jag kan säga är att man blev riktigt sugen på att spela! Som legenden Anders Almgren (förra målvaktstränaren) alltid sa: Riiiiktigt schyst sallad azzzzå, dvs planen såg riktigt bra ut. Att sedan kaffet på ”arenan” smaka fotogen gjorde inte heller att man kunde njuta av det.

Dagens morgon var kall och grå. Stämningen vid frukosten var tystare än vanligt. Man märkte att det var dagen efter match. Speciellt en förlorad match.  Eftersom de flesta vaknar 5-10 minuter innan frukosten så är det en del som har kudden kvar i ansiktet.  Jag själv som vanligtvis tillhör kategorin Zombie på morgnarna, var pigg denna morgon. Jag kände mig äntligen bra i kroppen efter sjukdomen.

Innan träningen gick Alm igenom matchen relativt snabbt. Ingen videoanalys som vi vanligvis har. Christian Kouakou som fick hedersuppdraget att filma matchen hade troligvis filmat för dåligt.. Efter genomgången tog vi oss till planen där vi som vanligt efter match delade upp oss. De som spelat mer än 45 min körde någon form av återhämtning med Alm. Vi andra som inte spelade 45 min av olika anledningar tränade fotboll med Nesh och Swärd. En bra träning med teknik, passningar, 1mot1, 2mot2 och spel. För egen del kändes det skönt att vara med och träna igen. Vaden kändes bra och flåset var som det brukar vara efter tre sjukdagar.

Efter lunchen dvs just nu, fanns alternativet att åka in till Antalya. Tror det var 50/50 i truppen om man åkte eller stannade kvar på hotellet. För egen del var jag rätt sliten efter träningen och kände att Antalya i 4 timmar lockade inte tillräckligt mycket. Tror min roommate kände likadant?

Läste lite kommentarer på blackbeat och jag tackar för stödet. Min ranking på NHL? Om du menar online så vet jag inte. Kan bara konstatera att nivån här i laget är hög, jävligt hög! Vi är rätt jämna allihopa. Vi spelar ju alltid två mot två eller tre mot tre. Vilket är stor skillnad mot att spela själv. Nu måste du verkligen anpassa dig till dina medspelare och tänka ett steg till. Lite som i verkligheten.

De som inte sysslar med tv-spel bryr jag mig inte om. Jag pratar inte ens med dom. Så jag vet inte! Skämt å sido. Kan inte säga exakt vilka som inte spelar. För har inte koll på alla FIFA-spelare. Men de yngre grabbarna snackar FIFA hela tiden och jag tror att provspelande Jonathan Ring är mästaren. Alex Milosevic som idag fyller år, är inte långt efter! GRATTIS De som fortfarande går i skolan har ju som Maripuu nämnt tidigare en lärare med sig här på resan. Så det blir en del skolarbete för kidsen. Vilket de troligvis inte direkt hyllar nu men kommer ha stor nytta av sen i vår när betygen kommer.

Det är snart måndag kväll och middag. Vi börjar släppa förlusten för att gå vidare. Det är trots allt bara en träningsmatch, i Turkiet , i Januari. Förra året torskade vi med 3-0 mot Kalmar. Så vi ska som sagt inte dra för stora växlar på denna 1-0 förlust.
/RÅP

Ikväll får det bli ett kortare inlägg från min sida. Dels för att jag är trött efter match och ska iväg för lite behandling hos Lucho innan det är läggdags och dels för att jag inte är så pigg på att skriva efter en förlust. Hoppas ni ursäktar mig.

Vi började i alla fall dagen med frukost som vanligt 8.30 och sen snack inför matchen efter det där vi gick igenom motståndarna kort men främst vad vi själva skulle göra. Efter snacket gick vi ner till en av planerna där dagens startelva ställde upp och gick igenom ytterligare taktik inför matchen och där de som inte kunde medverka i matchen, av olika anledningar, hade träning. Efter träningen/taktiksnacket var det lunch 12.00 och sen vila fram till avfärd 15.00. Ni märker att det inte finns så mycket att rapportera om här nerifrån på matchdag då det mest handlar om käk, uppladdning, vila.

Hur gick matchen då? Vi förlorar årets första match med 1-0. Ni kommer inte få något längre matchreferat från mig, av samma anledning som ovan men det hittar ni nog bättre på svenskafans-sidan av grabbarna som är här nere. Vi gör ingen bra insats samtidigt som vi möter ett skickligt lag. Vi hade behövt komma upp ett par nivåer för att kunna slå det här kroatiska laget. Tur då att det bara var första matchen och att det kommer bli bättre ju längre försäsongen går. Vi spelade matchen 3×30 min och deras mål kom i början av den andra perioden på en längre boll som var misstänkt offside.

Ber än en gång om ursäkt för det tråkiga inlägget och hoppas ni förstår att humöret inte är på topp efter en förlust och en egen insats som jag inte är nöjd med.

/ Maripuu

Då var det dags för mitt andra blogginlägg. Det första inlägget var som många premiärer kan vara. Väldigt chansfattigt och dåligt spel. Det var även lite ängsligt och nervöst. Raka motsatsen till hur en spelare i AIK ska agera. Därför tänkte jag nu bara gå ut och dominera!

Lördag i Antalya. Var tvungen att tänka efter mer än en gång vilken dag det var idag. Dagarna flyter liksom ihop här nere. Man lever verkligen i en bubbla. Frukost, träning, vila, träning, middag och dagen avslutas med lite NHL/FIFA/ biljard innan man slocknar vid midnatt.

Dagen började som vanligt med frukost 08.30. Vi ses vid Bultens palats 09.45 ombytta och klara med jogging-skor löd ordern från Alm. Oron spred sig! Vafan, ska vi löpa dagen före match? Jag som är sjuk påstod att jag hade hört att det var intervaller på gång. Suckarna kom i kör. För att klargöra min sjukdom så blev jag förkyld i torsdags. Ont i halsen, hosta och allmänt hängig. Vilket har gjort att jag tyvärr missat några träningar. Perfekt timing när man väl är på naturgräs och solen skiner… Det tyckte även Helgi som också han är sjuk. Till allas glada förvåning var det ej någon löpning på schemat. Det var först en halvtimmes teori (fasta situationer) för att sen gå ut på planen och gå igenom det vi hade snackat om. Efter det blev det en lätt träning med syfte att bara väcka kropparna inför morgondagens match. Annars var Nesh och Alex extra glada idag efter gårdagens vinst mot Ivans Kroatien i handboll. De hade till en början sett matchen tillsammans men i halvtid stod de inte ut med varandra längre, så Ivan gick till sitt rum!

I skrivande stund är nästan alla i truppen på Turkisk Super liga match mellan Antalyaspor -Genclerbirligi. Jag valde istället att vara hemma och försöka bli frisk. Denna aktivitet är första gången vi hade chansen att lämna hotellet. Vilket är ett fint hotell med ett utomhus vattenland. Det ligger precis vid stranden vilket gör att det måste vara riktigt schyst här på sommaren. Det är dock för kallt nu för att utnyttja alla badmöjligheter såväl i poolen som i havet.

Såg att någon undrade vad vi gjorde på fritiden här nere. Fritiden som vi har är oftast efter käket på kvällen eftersom på dagarna försöker man bara hämta krafter till nästa träning. Men med risk att bli tjatig så är det Tv-spel som de flesta sysslar med. Biljard är ngt som blir mer och mer populärt. M9 och Nebojsa står och nöter där nere i stort sett hela tiden. Jag hade några tuffa matcher mot Martin i torsdags men torska tillslut efter att jag själv dunka ner svart8 i fel hål. Dock är det väldigt mycket olika regler att anpassa sig till. Rinkeby regler, Serbiska, Kroatiska och mina ”barn regler” som Nesh kallar dom. Martin har nu fått i uppgift att ta reda på internationella biljard regler. Ska styra en turnering innan vi åker härifrån så vi kan få fram biljard mästaren!

Nu är det snart dags för middag. Stor buffé med stort utbud av mat. Lika stor sallads buffe och ännu större efterrätts buffé. Karaktären sätts på prov varje kväll när man går förbi detta bord… Vissa är starkare än andra kan man ju konstatera..

Hoppas ni kände energin från första början och att jag började i rätt ände även här i bloggen. Känner mig dock väldigt mer bekväm på Råsunda än framför dessa tangenter.

/

RÅP

Då kickar jag igång blogginlägg två. Eller tre blir det ju med RÅPs inlägg igår. Tror jag måste ha drabbats av någon form av blogghybris i mitt första inlägg. Skrev att jag inte skulle sätta någon större press på RÅP utan börja lite försiktigt och stegra upp därefter. Börja FÖRSIKTIGT? Texten måste vara löjligt liten i förhållande till skärmen i det program jag skriver i på min dator för när jag gick in på blackbeat blev jag smått chockad över hur mycket jag faktiskt hade skrivit. Det är alltså inte jag och RÅP som lägger ut texterna utan dom mailar vi över till Lukas som sköter resten. Kanske tur det. Hade nog kunnat hända en del otäcka saker om vi hade fått tillgång till lösenord till hemsidan. Kan hur som helst bli svårt, och jobbigt, att överträffa mitt första inlägg rent storleksmässigt känner jag. Å andra sidan ska jag skicka med lite bilder som Lukas får lägga upp vilket jag hoppas väger upp lite. Dessutom tror jag att mitt skrivande tenderar att flyta på när jag väl kommit igång så det slutar kanske med bilder OCH lång text!

Vill till att börja med välkomna solen hit till Antalya, precis som RÅP gjorde. Vi är ju inte här för att sola direkt men allt blir lite lättare och lite skönare med solen i ansiktet istället för piskande regn. Skönt att kunna lämna dykardräkten på rummet också. Hoppas vädret håller i sig nu. Finns inget bättre än sol, ljummen värme, gräsplan och en fotboll. Fantastiskt ”arbete” vi har. Fantastiskt.

FIFA12 spelandet i tisdags kväll gick till och slutade såhär: Matcherna spelades 2mot2 med jag och Sundgren i ett lag. Alex och Fällman, Jonathan Ring och Eddie.

Maripuu/Sundgren – Milosevic/Fällman. 1-1 i matcher.

Maripuu/Sundgren – Ring/Owusu. 2-0 i matcher

Milosevic/Fällman – Ring/Owusu. 1-0 i matcher och ett kryss.

Ni ser alltså här klart och tydligt vilka som plockade mest poäng totalt. Problemet var bara att Alex och Fällman påstod EFTER sin vinst mot mig och Sundgren, som var den sista matchen som spelades, att det var en final och att dom därför tog hem kvällens slutseger. Jag och Sundgren är fortfarande helt oförstående. Sista ordet är inte sagt här och sista matchen är, förhoppningsvis, inte spelad. Varför jag skriver förhoppningsvis är för att vi har ett litet problem. Eddie, som har laddningsbara xbox kontroller, glömde ta med sig sladden man laddar kontrollerna med så ni kan själva räkna ut att dom inte kommer hålla speciellt länge. En kontroll var dessutom på väg att dö redan i tisdags så vårt enda hopp är att kuppa oss in i NHL rummet och spela på deras PS3. Återstår att se hur lätt det blir. Bra jobbat, Eddie. Ni kanske tror att Eddie hade otur när han glömde sladden till xbox-kontrollerna. Han lyckades också glömma laddaren till datorn. Vi undrade om han trodde att grejerna gick på solenergi utomlands.

Annars är det mycket biljard här på lägret och det finns ingen som inte tycker man är kung och bättre än alla andra. Såklart. Jag har inte hunnit möta alla än men den bästa jag mött hittills är Ivan. Jag accepterar oftast en förlust, men då har min motståndare besegrat mig med en stor portion tur, fusk eller något annat. I Ivan däremot har jag mött min överman i biljard. Hade inte en chans. Svårt att se någon som slår Ivan. Skulle inte förvåna mig om det blir en officiell turnering här någon dag. Då får vi kungen utsedd. Ni alla känner nog redan till Martins livsmotto ”It’s all about the show”. Det gäller inte bara fotbollen. Titta på bilden här nedan och lägg märke till Martins högerhand så ser ni hur Martin tar showen till biljarden.

Idag, fredag, körde vi endast ett träningspass till skillnad från tidigare då vi kört två pass/dag. Det blev ett fotbollspass i strålande solsken med uppvärmning, spelövning med avslut mot ett mål och sist tvåmålsspel. Perfekt. Eftersom vi körde träningen på förmiddagen hade vi ledigt hela dagen efter lunch idag. Har inte koll på vad alla gjorde fram till middagen men kan tänka mig att det var en och annan som tog en powernap efter 5 pass på 3 dagar. Bra träning här nere.

Charlee fixade en bra stream från derbyt igår som han kopplade till en TV i samlingshuset där vi får behandling, har möten innan träningarna och där biljarden finns. Vi var ett bra gäng som kollade matchen och ingen förstod hur dif kunde få med sig en pinne. AIK-dominansen var stor hela matchen kändes det som och det var lika frustrerande varje gång dif lyckades kvittera omgående efter att AIK tagit ledningen tre gånger. Till slut en mycket viktig extrapoäng i streckstriderna!

Det var allt från fredagen. 

Ciao!

/Maripuu 

Från att ha varit relativt emot all typ av social media, typ Facebook, twitter och framför allt bloggande. Har jag nu inom en vecka börjat twittrat och gör nu även min blogg debut. Maripuu kände sig lite ringrostig framför tangenterna med tanke på att det var två år sedan han gick i skolan. För mig är det snart 6 år sedan.

Tillskillnad mot Maripuu så kommer jag vara helt seriös och absolut inte krydda någonting. Allt jag skriver stämmer alltså till 100 %… Så ni kan ställa tillbaka saltkaren och luta er tillbaka. Jag hade tänkt ta över där Maripuu slutade, dvs. igår kväll.

Som han var inne på ingår jag i NHL världen.  Det blev en serie i bäst av fem matcher. Vi spelade 3 mot 3 vilket var första gången för alla. Vanligtvis spelar vi 2 mot 2. Efter sten, sax och påse var lagen klara. Jag, Backman och Pontus mot Kenny, Pertan och Charlee.  Lika självklart som det var på pappret lika självklart var det också i spelet. Serien slutade med 3-2 i matcher till oss. Hur det gick för min bloggkollega i FIFA får han själv berätta om. Det finns delade meningar om hur det hela slutade?

Under kvällen blev himlen mörkare, hur det nu kan vara möjligt. Stormen var nu ett faktum. Åskan och blixtarna kom allt närmare och till slut slog dem ner på hotellområdet vilket gjorde att tv skärmarna med Barca-Real slocknade. Godnatt!

Så det var därför ingen större chock när vi vid frukosten fick reda på att förmiddagens fotbollspass var flyttad till eftermiddagen pga vattensjuk plan. Istället blev det styrka med fysfenomenet Lee Baxter.

Jag känner mig lite stressad när jag skriver detta med tanke på att det väldigt snart är nedsläpp i globen. Därför tänkte jag sluta nu så får Maripuu fortsätta härifrån imorgon. På något vis har Charlee styrt så vi kan se matchen här på hotellet. Vilket är mycket uppskattat i spelartruppen!

Ni får ursäkta den snabba summeringen av torsdagen här i Turkiet. Förhoppningsvis får ni en mer detaljerad fredag av Maripuu!

/RÅP

Vi är många som känner för Sveriges i särklass största varumärke inom idrotten – nu ska vi rikta blickarna mot än högre mål tillsammans med dig som medlem. AIK huvudförening lanserar inom kort det första av flera projekt.

Vi kan skapa trygghet och starka finansiella muskler för samtliga sektioner och föreningar inom AIK-familjen om vi, medlemmar och supportrar gemensamt ställer oss bakom dessa projekt.

Huvudföreningen ska i framtiden spela en allt mer aktiv roll och tillsammans med våra medlemmar och tack vare det starka varumärket dra in intäkter där det framtida överskottet fördelas ut till våra sektioner och föreningar i strävan efter stabil likviditet och framtida framgångar.

Håll dig uppdaterad via aik.se samt blackbeat.se!

Jaha, då var det dags. Min debut som bloggare. Det ska sägas att jag gör det här något motvilligt då jag, så länge jag kan minnas, hånat och kollat snett på alla stora fjortisbloggar. Någon måste ju dock sköta Lukas jobb när han är hemma och glassar så jag och RÅP tar på oss det med glädje. Har funderat lite på vilken nivå jag ska sätta här, skulle faktiskt kunna sätta en rätt hård press på RÅP eftersom det är jag som kör första inlägget. Men kommer börja lite lugnt här och stegra upp det allt eftersom. Ska, om tekniken fungerar som det ska, försöka bjuda på lite bilder från vår fritid här nere. Bli inte besvikna om det blir en hel del FIFA12-bilder. RÅP kommer nog bjuda er på en helt annan värld. NHL12 världen. Innan jag sätter igång vill jag också varna alla läsare för att det kan komma ett gäng kryddor, ta alltså fram saltkaren och var beredda med nyporna. Inte helt omöjligt att jag skruvar lite på sanningen ibland.

I skrivande stund har vi precis käkat middag efter två pass på onsdagen. Tänkte därför ta det från början med resdagen.

Hela truppen samlades på karlberg 10.30 för tidig lunch innan avresa till Arlanda. Som ung är det alltid lika kul och spännande att komma till karlberg på en resdag och få veta vilken materialväska man ska ha ansvar för. Hade faktiskt vissa förhoppningar om en lättare väska i år då det finns ett gäng yngre lirare än jag (Kouakou, Sal, Robin Q, Eddie) men dom släcktes ganska snabbt. Jag fick väska nummer 9 på exakt 22,5 kg. Redan där övervikt med 2,5 kg. Martin, som kan njuta av alla flygresor utan en extra betongklump, räddade mig från en enorm övervikt genom att checka in min personliga väska i sitt namn. Ni märker att det krävs planering och smartness för att ens överleva de här resorna för oss yngre. Flyget från Arlanda till Istanbul gick 13,55 om jag inte minns fel och tog 3h. I Istanbul blev det en torr chicken wrap innan vi klev på flyget till Antalya med ankomst runt kl 21. Inte så många flygtimmar men ändå en lång dag. Hade hoppats kunna bjuda på några sköna skandaler från resan men det hände tyvärr nada.

Brukar bli ganska sega resor och ni förstår nog vad det innebär när det stora samtalsämnet var hur lik Viktor Lundberg egentligen är Ron (i Harry Potter) i ansiktet. Jag och Alex kom i alla fall fram till att Viktor är skrämmande lik honom, förutom i håret som jag får ta på mig. Vad Viktor tycker spelar ingen roll eftersom det är jag som sköter bloggen. Kvällen framme på hotellet kan sammanfattas med ett ord: REGN. eller det räcker inte: MONSUNREGN. Det var inte direkt någon skön, ljummen sommarkväll som välkomnade oss. Det är första nu dagen efter som jag insett att vi faktiskt bor på ett riktigt fint hotell med ett poolområde stort som en fotbollsplan. Kanske större. Problemet igår kväll var bara att de verkade glömt att det kan regna i Turkiet också och skitit i att bygga brunnar. Vattennivån från receptionen till våra rum var därför mer än vad mina Adidas-joggingskor klarade av. Lägg till min personliga väska på ca 10 kg, handbagage och materialväska på 22,5 kg och ni förstår att det bjöds på en och annan svordom.

Idag, onsdag, har vi kört ett löppass på förmiddagen och fotbollspass på eftermiddagen. Bra intensitet på båda passen. Mellan träningarna blir det mest vila så därför är den enda riktiga fritiden på kvällarna efter middagen. Just nu är det en het FIFA12 2mot2 turnering på gång inne på Eddies rum med Sundgren, Fällman, Alex, Sal. Kanske fler. Jag och Daniel Sundgren är givna favoriter och titelförsvarare från Turkietlägret förra året. Kan inte se några som kan rå på oss. Till och med vissa som ville ha lottning av par men det gick vi inte med på. Återkommer med resultat. Vad gör alla andra då? Pontus, RÅP, Stamatotopoppoloulos (Vad är det för namn), Pertan spelar NHL, vissa spelar biljard och vissa softar på rummen. Ska även finnas att ”spelrum” som jag inte varit inne och kikat i än.

Förresten. Jag skrev att jag tog på mig bloggansvaret något motvilligt. Jag har ändrat mig under skrivandets gång. Kom på att vi har en lärare med oss på lägret från Solna Gymnasium som ska hålla koll på de yngre som fortfarande går i skolan så de sköter den biten. Tro mig, jag har njutit varenda dag sen jag tog studenten i somras över att vara skolfri men aldrig varit så nöjd när jag fick höra att vi ska ha en lärare med oss hit. Dessutom håller jag väl på att tappa skrivförmågan, vilket var min starka sida i skolan, så det är väl bra att jag gör någonting annat än spelar fotboll här. Skämt åsido så ska Solna Gymnasium (och AIK) ha all credd som har tagit det till en helt ny nivå. Skolan är trots allt viktig. Eller hur Alex Milosevic?

Hoppas ni fick en hyfsad inblick i vad vi har gjort hittills. Imorgon får ni ett inlägg av RÅP. Hoppas han levererar.

/Maripuu

I fredags berättade jag att ett par spelare kommer att blogga från lägret i Turkiet. Idag kan jag berätta att två av våra Twittrare, Niklas Maripuu och Robert Åhman Persson kommer att stå för rapporterna från Turkiet. Dessa herrar kommer att skriva varannan dag och först ut är Niklas Maripuu som tar fram pennan under tisdagen. Låt magin börja…

***********
Publicerat en intervju med Alm inför lägret på hemsidan.

Slänger upp intervjun med Björn Wesström, som jag hade utlovat till helgen, först imorgon. Där pratar vi bland annat om ”Afrika-spåret”. Håll även utkik på den officiella Facebook-sidan, där en kortis med Kenny Stamatopoulos kommer upp inom kort!

/

Lukas