• Sven ”Dala” Dahlkvists är en av de legendariska AIK-spelarna. Han spelade i AIK från 1974 till och med 1987. Under perioden 1976 – 1987 missade han bara två tävlingsmatcher, båda på grund av sjukdom. Han spelade 282 matcher för AIK och gjorde 43 mål.

    Sven Dahlkvist spelade i det svenska landslaget 1979–1985. Totalt deltog han i 39 stycken A-landskamper. Under åren 1982 till 1985 spelade han alla A-landskamper alla 90 minuter.

    Sven Dahlkvist är pappa till fotbollsspelaren Lisa Dahlkvist.

    Innan AIK

    Sven Dahlkvist ungSven Anders Peter Dahlkvist föddes i Mockfjärd, Dalarna den 30 maj 1955. Han växte upp i den lilla orten Gagnef, som ligger mellan Borlänge och Leksand.

    Under sin uppväxt hade Sven Dahlkvist ett stort idrottsintresse. Han spelade fotboll, ishockey, hockey-bockey, tennis och bordtennis, tävlade i terränglöpning, och tyckte om att åka skidor.

    Han visade redan tidigt på en stor talang inom fotbollen och som 14-åring debuterade han i Gagnefs IF:s A-lag i Division 6. Året därpå blev han ordinarie, trots att han bara var 15 år gammal.

    Under tiden i Gagnef IF blev det tydligt att Dahlkvist var en mycket skicklig målskytt, och många fotbollsklubbar runt om i Sverige var intresserade av att värva honom, både närliggande klubbar som Falu BS och IK Brage och mer avlägsna som Åtvidabergs FF. Dahlkvists tränare rådde honom dock att avvakta och inte binda upp sig med någon klubb för tidigt, och Dahlkvist höll därför ut tills AIK erbjöd honom att 2-årskontrakt med lönen 200 kronor i månaden samt ett arbete på Folksam i Stockholm. Bostad ordnades också, den etta på Ängkärrsgatan i Solna som Kurt Hamrin en gång bebott.

    AIK

    Sven Dahlkvist flyttade till Solna 1974 och började arbeta på Folksam. Varje morgon fick han skjuts till jobbet, men han fick ta tunnelbanan hem på egen hand – något som han initialt tyckte var lite läskigt.

    Träningarna med AIK var betydligt tuffare än vad Dahlkvist var van vid från Gagnef, och tränaren Keith Spurgeon ansåg att den unge dalmasen inte var något bra förvärv. Efter några månader började dock Dahlkvist visa framfötterna och visa för Spurgeon vad han egentligen gick för.

    Under våren 1975 ordnades ett träningsläger i Danmark för AIK:s A-trupp. Dahlkvist spelade inte i A-truppen, men klubben gjorde undantag för honom och några andra lovande talanger utanför A-truppen och tog med dem också till träningslägret.

    Allsvensk debut

    Den 20 april 1975 gjorde Dahlkvist allsvensk debut, då han fick hoppa in i 79:e matchminuten i mötet mellan AIK och GIF Sundsvall.

    Året därpå ersattes tränaren Keith Spurgeon av Lars-Oskar Nilsson. Nilsson var inte imponerad av Dahlkvist och lät honom helst inte ut på planen under tävlingsmatcherna. Ett viktigt undantag inträffade i Thorstens Cup, då AIK mötte ärkerivalen Djurgården. I halvtid ledde Djurgården med 2 – 0. AIK hade brist på avbytare, och Nilsson blev nödgad att låta Dahlkvist spela. Detta visade sig vara ett bra val, för AIK lyckades vända matchen och göra två mål, varav de sista gjordes av just Dahlkvist. Matchen slutade oavgjort, 2-2.

    Under inledningen av Allsvenskan 1976 fick Dahlkvist ytterligare en chans, då i en bortamatch mot Örebro SK. Hans prestation kritiserades hårt och han fick stå över matchen mot Landskrona BoIS. Nästa gång han släpptes in på planen var mot Hammarby IF den 20 maj. Även då kritiserades han tämligen omilt, och Expressen skrev att han skulle åka ut ur startelvan om han inte började prestera bättre. Nästa match, en hemmamatch mot IF Elfsborg, blev Dahlkvists stora genombrott. Han gjorde ett mål under matchen, och det räckte för seger. Detta var i sammanhanget något enormt, för AIK hade hittills inte vunnit en enda match under den Allsvenska säsongen och skrapat ihop blott 4 poäng totalt. Under de tre senaste matcherna hade AIK inte gjort ett enda mål.

    Efter matchen mot Elfsborg stannade Sven Dahlkvist i AIK:s startelva i 12 år, och att han lämnade då berodde inte på att han blev petad utan på att han bytte klubb.

    Guldåren

    Sven DahlkvistI finalen av Svenska cupen 1975/1976 mot Landskrona BoIS utmärkte sig Sven Dahlkvist gång på gång. Först gjorde han ett snyggt framspel till Rolf Zetterlund som petade in matchens första mål. Matchens andra mål stod Dahlkvist själv för, och han hjälpte också till med 3-0 målet. Detta var dagen då Dahlkvist fyllde 21 år, och det var också första gången hans mamma såg honom spela för AIK.

    Nästa mål från Dahlkvist var det snabbaste AIK-målet genom tiderna, och det inträffade i en match mot Halmstads BK den 4 augusti 1976. Omedelbart efter avspark skickades bollen upp mot Sanny Åslund. Åslund försökte lobba över målvakten som räddade, men på returen var Dahlkvist på plats och gjorde 1-0 till AIK. Det hela tog bara 20 sekunder.

    Några veckor efter succén mot Halmstad gjorde Dahlkvist sitt första (och sista) hat-trick i AIK. Detta skedde i det uppmärksammade tvillingderbyt som slutade 5-0 till AIK. Förutom sitt hat-trick gjorde Dahlkvist ett fjärde mål i matchen, men det räknades inte på grund av offside.

    1977 blev Gunnar Nordahl tränare för AIK, och han hade stort förtroende för Dahlkvist. Dahlkvists första mål under 1977 gjordes i säsongens andra match, den mot Öster IF. Dahlkvists mål i 88:e matchminuten innebar att AIK vann med 2-1 istället för att spela oavgjort. Säsongen fortsatte sedan inte särskilt bra för vare sig AIK i allmänhet eller Dahlkvist i synnerhet, men den 23 augusti inträffade en förändring som verkade ge Dahlkvist ny energi. Eftersom han inte gjort särskilt bra ifrån sig som center sattes hand som omväxlings skull som back istället denna augustidag – och resultatet blev strålande AIK vann matchen med 2-0 och Dagens Nyheter utropade Dahlkvist till matchens bäste spelare.

    Sven Dahlkvist gjorde mycket bra ifrån sig under Allsvenskan 1978, men hans individuella prestation var inte tillräckligt för att föra upp laget till toppen av tabellen utan AIK slutade i mitten. Inför Allsvenskan 1979 verkade laget må bättre – i de elva träningsmatcher som spelades som upptakt till Allsvenskan blev det tio AIK-segrar och en oavgjord match. När själva Allsvenskan startade gick dock allting snabbt utför, både på planen och bland fansen. AIK:s fans blev kända för sitt supportervåld snarare än för att heja på ett lyckat lag. AIK åkte ut ur Allsvenskan, något som bara hänt två gånger tidigare under klubbens långa historia.

    För Sven Dahlkvist personligen var 1979 inte alls lika dystert. Han blev upptagen i A-landslaget och fick spela sin debutmatch där mot Sovjetunionen. Samtidigt var Malmö FF, som nyligen tagit sig till final i Europacupen, mycket intresserade av att värva Dahlkvist till sin klubb. Dahlkvist var helt inne på att flytta och hade till och med börjat leta hus i Malmö, men ändrade sig eftersom flyttplanerna upprörde AIK:s klubbordförande Lennart Johansson.

    Sven Dahlkvists stannade alltså kvar i AIK och deltog i det mödosamma arbetet med att försöka få in laget i Allsvenskan igen. Efter en blek inledning på säsongen anordnades ett träningsläger, och därefter gick det betydligt bättre. Dahlkvist har senare berättat att den avgörande matchen mot Örebro SK, då AIK vann med 1-0 och därmed tog sig tillbaka till Allsvenskan, var en av hans lyckligaste upplevelser från tiden med AIK.

    Rolf Zetterlund blev tränare för AIK 1981 och en stabil säsong följde, där de aldrig ens kom i närheten av att åka ut ur Allsvenskan. Det var under den här tiden man talade om den så kallade ”Dalavallen” – AIK:s fantastiska försvarslinje bestående av bland annat Dahlkvist och målvakten Bernt Ljung.

    I början av försäsongen 1982 skadades Bernt Ljung allvarligt, och det blev en tuff säsong i Allsvenskan för AIK utan sin suveräne målvakt. Laget lyckades dock, med nöd och näppe, hänga sig kvar i Allsvenskan.

    När Allsvenskan 1983 körde igång låg AIK följaktligen lång nere i tabellen, men AIK kämpade hårt och det slutade med seger i Allsvenskan. Mellan 1 augusti 1983 och 12 augusti 1984 förlorade AIK inte en enda match i Allsvenskan! Även nästa omgång av Allsvenskan gick mycket bra för AIK, som slutade tvåa (IFK Norrköping kom etta).

    1984 förärades Sven Dahlkvist med den prestigefyllda utmärkelsen Guldbollen, för sin prestationer i både AIK och det svenska landslaget.

    1985 vann AIK Svenska cupen. AIK missade SM-slutspelet 1985, men det var på håret. I sista minuten gick IFK Göteborg förbi AIK efter en straff.

    1986 nådde AIK SM-final mot Malmö FF. AIK vann hemmamatchen på Råsunda med 1-0, men förlorade bortamatchen mot Malmö FF med 5-2.

    1987 blev däremot ett dåligt år för AIK i Allsvenskan, och laget var nära att ramla ur Allsvenskan igen.

    Efter AIK

    1988 lämnade Sven Dahlkvist AIK till förmån för Örebro SK. Under sitt första år där fick han vara med och kämpa upp Örebro SK till Allsvenskan. Dahlkvist fortsatte sedan att spela i Örebro SK till och med 1992.

    Efter att ha lämnat Örebro stannade Dahlkvists kvar i fotbollsvärlden, fast inte som spelare. Han var tränare och klubbdirektör i Örebro SK till och med 1999. År 2001 blev han tränare för Eskilstuna City FK, och 2003 blev han klubbordförande för Hidingsta IK i Örebro kommun.

Senaste inlägg